tisdag 29 december 2009


GOTT NYTT 2010!

2965 läsare från 34 olika länder.
Det hade jag inte trott när jag började blogga någon gång i våras.
Trevligt förstås att ni vill läsa mina dagboksanteckningar...
...för det är ju precis det det är.
Och en bearbetning av livet genom att sätta ord på tankarna.
Har förstått att det är ett behov hos mig.
Hoppas ni fortsätter läsa, för det gör skrivandet mycket roligare.
Önskar er ett Gott Nytt År!

torsdag 24 december 2009


En annorlunda julafton...

Julafton 2009.
Lisa är sjuk. Hon har feber som gör henne lugn.
Det är faktiskt vetenskapligt belagt. Barn med autism blir alldeles vanliga med feber i kroppen.
Hon har precis plöjt en roman och skriver på sin andra c-uppsats.
Skoja bara.
14-åringen ligger bredvid sin pappa i dubbelsängen med tummen i munnen.
Hon ropar på sina låtsaskompisar.
Hon är glad och lycklig.
Hon skiter fullständigt i att det är Julafton.
Hon måste vara nära släkt med mig, för det gör jag också.
Lisa vill hoppa över julbadet idag, hon orkar inte. Hon får nåt gott istället.
"Nåt gott", skriker hon och viftar med armarna.
Febern är borta...för några sekunder.
Så sjuk blir hon aldrig, att hon missar nåt gott!
Och sjuk är Lisa bara ibland. Annars frisk.
Om än lite annorlunda.
Men frisk.
Och bäst.
Och min.

Om du når upp...


tisdag 22 december 2009




Make up-artist

Jag minns henne från tiden på Rambodalsskolan på 90-talet.
Hon satt där längst fram i klassrummet med sitt röda hår.
Hon var alltid glad. Och alltid en exemplarisk elev.
Viktoria Bohman fortsätter i samma stil, för nu är hon klar som make up-artist.
Hon var bara 13 år när hon bestämde sig.
– Eftersom det inte fanns nån make up-linje på gymnasiet kom jag på att bästa vägen var att utbilda mig till frisör först. Sen kunde jag utbilda mig vidare till make up artist och på så sätt kombinera båda delarna, säger 24-åringen.
Målinriktat, välriktat och mitt i prick.
Hon har gått vägen som säkert många tjejer drömmer om.
Bra jobbat, Vicky!
Det är så rättvist.

måndag 21 december 2009


De vill inte prata med mig...

Det går att tjäna mycket pengar på att erbjuda sms-lån. En skuld på 2 000 kronor växer snabbt till 20 000 kronor.
Regeringen föreslår äntligen en lagskärpning. Bland annat att bolagen måste göra en kreditprövning innan lån beviljas, vilket inte är ett krav i dag.
Jag gjorde en rundringning till fem bolag som sysslar med sms- lån.
Det var inte så populärt att prata med mig. Hmm...konstigt.
Det första bolaget hänvisade till ett telefonnummer på hemsidan som inte existerade. Telefonisten på företag nummer två kopplade runt mig och ingen ville kommentera, företag tre hade sin pressansvarige på julledighet och nummer fyra ville heller inte kommentera regeringens förslag.
Till slut blev det napp på Folkia.
– Vi blir inte påverkade av regeringens lagförslag, då vi redan uppfyller de kraven som presenteras, säger Charlotta Malm, kommunikationschef på Folkia.
Ja, tjena.

torsdag 17 december 2009



Snövelstorp

17 december

2009

Snönostalgi

Det var julen 1976.
Jag ser det som ett vykort i minnet. Vi satt där inne i värmen i sommarstugan. Snön räckte upp till fönsterbrädorna.
Det var overkligt på något sätt. Men fint.
Utebelysningen förstärkte snövallarna och utsikten bakom stearinljusen målade bilden av en lycklig barndom.
Det var den där julen man önskar till varenda unge.
Det var den där julen som skapade mallen för den svenska fridliga julen.
Den är inte så vanlig nu för tiden.
Varje gång det snöar är det snökaos på svarta rubriker.
Just idag, mitt i december 2009, föll det 40 centimeter snö i Valdemarsvik. Det kan bli mer.
Vi kanske får den där drömjulen.
Jag vill att ungarna ska uppleva det.
För minnet sitter kvar länge.
Ja, kanske hela livet.

måndag 14 december 2009



Blender

De första stegen på dansgolvet...

Jag såg Dansbandskampen på tv i lördags.
Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det. Men det var faktiskt det enda som tilltalade mig denna lördagskväll.
Och jag fastnade.
Det ska sägas med en gång. Jag brukar få svåra utslag av dansbandsmusik.
När Vikingarna, Schytts och Flamingokvintetten rullade på 78-varvaren hemma i Klockaretorpet, låste jag in mig på mitt rum.
Mina öron klarade inte av eländet.
Men nu är det 2009.
Bandet Blender från Hudiksvall drog av en cover. Och gjorde det väldigt bra.
Tjejen lyste som en riktig stjärna, och utslagen uteblev.
Antingen har dansbandsgenren bytt uttryck eller också börjar jag bli jävligt mossig.
Jag skiter i vilket.

söndag 13 december 2009


En vanlig lördag

07.00. Lördag morgon i december.
"Gå upp, skriker Lisa"
Glad springer hon in på toaletten och kissar.
Jordgubbsfil.
JAAAA.
15 minuter senare är Lisa klar med allt. Bilen väntar och första turen mot Kolmården går fint.
Mellis, kaffe, och fem minuter på datorn, sedan ut på vägarna igen. Lindö, Erik och Mc donalds.
11.45 och hemma igen. Lisa springer runt, det är svårt att hinna med. En kaviartub och en tandkrämstub går på mindre än två minuter.
Data i tre minuter, drar ur kontakten och retar Linnea.
Linnea åker iväg och Lisa landar i pappas rum, tio minuter.
"Hunden inlåst?, frågar Lisa". Rädd.
"Nåt gott, belöning? frågar Lisa.
Tio minuter vid datorn. Belöning.
Bada, kvällsmat.
"Sova, säger Lisa"
Orolig, springer upp och ned från sängen i flera timmar.
Nu måste du sova, Lisa!
Annars?
Annars kommer brandbilen.
Nej.
Nej, branbilen kommer inte, men du måste sova.
Ja....annars....?
Sov nu!
21.00. Lisa sover.

lördag 12 december 2009


Lisa och låtsasgrabbarna...

-Här är jag, kom hit!, säger Lisa och tittar ut genom bakrutan.
-Vem pratar du med? Är det pojkarna?
-Jaaa, ha ha.
-Sitter de bredvid dig?
-Ja, titta, säger hon och klappar med baksidan av handen på knät.
-Sitter pojkarna i ditt knä?
-JAAA, hi hi...
-Är de snälla?
-JAAA..
-Hur många pojkar har du?
-Kå, säger hon och visar två fingrar.
-Är du kär i pojkarna?
-Jaa, känns i hjärtat, säger hon och lägger handen mot bröstet.
-Hur söt är du?
-Jaa, ha ha...

fredag 11 december 2009


Han vann slaget vid Stångebro...

Järnvägsspår är den ultimata öppningslåten bara ett stenkast från järnvägen vid Stångebro.
Linköpingssonen trivs på hemmaplan, det märks.
Bilder från hemkvarteren rullar på storbilden och Winnerbäck gör ett ärligt försök att charma sin hemmapublik.
Cloetta Center känns dock numret för stort denna decemberkväll.
Det är bara riktigt hett längst fram där tjejerna hoppar och sjunger med i alla låtar.
Med Kom ihåg mig och Solen i ögonen når konserten sin absoluta höjdpunkt.
Det finaste jag tar med mig mot Norrköpingsnatten är ändå Lars Winnerbäcks anektot från barndomen då han vägrade dansa runt granen och snuvades på en godispåse. Passningen går direkt till mediakåren.
– Varför ska jag dansa runt den där granen nu när jag är 34 och inte behöver det, säger han. Jag kan köpa min egen godispåse.
Det känns ärligt och genuint rakt igenom.
Lars Winnerbäck är störst just nu. Inget snack.

onsdag 9 december 2009


En hyllning till Köping

1984 utnämnde Jan Guillou Köping till Sveriges tråkigaste stad.
Nu åker komikerduon Filip & Fredrik runt med debutromanen ”Tårtgeneralen”.
En upprättelse av Filips födelsestad Köping.
Handlingen bygger på Hasse P och en 500 meter lång smörgåstårta.
Filip & Fredrik sätter sig till rätta för att signera boken utanför Anderssons bokhandel i Norrköping.
De båda är precis lika knasiga som vi är vana att se dem i tv.
Filip hugger tag i micken och börjar tjata, helt improviserat, och snart blir det fullt runt det lilla bordet.
Vi fick höra om deras efterfest i Norrköping tillsammans med Tomas Di Leva och vi fick höra om Fredriks överdosering av amfetamintabletter i Thailand.
Trots deras råa och tuffa humor visar de en enorm värme mot alla som vill ha en signerad bok.
Deras största fan skulle tatuera in deras autografer på underarmen.
"Är du seriös?" frågar Filip.
"Ja, jag följer allt ni gör. Ni är bäst" säger killen och försvinner i väg ut på Drottninggatan.

tisdag 8 december 2009


Vem ska man tro på...!???

"Klimathotet handlar inte om vetenskap utan om politik. Ingen annan fråga i historien har fått så mycket politisk uppmärksamhet som denna. Klimathotet, ger politiker enormt mycket makt."
De raderna kom till mig från en läsare....
Ingen har undgått toppmötet i Köpenhamn, och jag måste erkänna att jag inte riktigt vet vad jag ska tro.
Självklart ska vi vara rädda om miljön, men ju mer jag tar del, desto mer skeptisk blir jag.
Miljöminister Andreas Carlgren blev smått förlöjligad av SVT:s Uppdrag granskning, där forskare och klimatexperter visade på hur lite koll vår miljöminister har.
Mycket snack alltså, och miljösatsningar i miljardklassen som INTE förbättrar miljön!!!
Och vad är det som säger att Barack Obama kan genomföra något i det stora landet USA.
Och varför tror jag att alla miljöpengar till U-länderna går till limosiner till gamarna med k-pist och militär makt...?
Nej, nu blev jag lite för negativ, kände jag.
Hurra för miljötoppmötet i Köpenhamn...eller nåt.

måndag 7 december 2009

Dagens Lokaltidningsbesvikelse

"Denna blogg tillägnas alla besvikna människor som finns ute i vårt avlånga land och har behovet att påtala det för oss andra genom lokal media."
Ha ha...underbart.
För visst är det så.
Det finns såå många människor som har såå höga förväntningar och blir såå besvikna när det skiter sig!
Nu har en vaken människa gjort humor av saken och presenterar finfina exempel på sin blogg.
kolla och njut!
http://lokaltidningsbesvikelse.blogspot.com/

lördag 5 december 2009

Hon är unik

Tove Östman Styrke.
Varför blir jag så imponerad!?
16 år och världsvan.
Där har ni svaret.
Hon har en talang långt utöver det vanliga.
Hon har svaren på varje fråga.
Hon är cool, trygg och självsäker, utan att bli övermodig.
Där har ni svar nummer två.
Att hon är vacker som en dag gör ju inte saken sämre.
Hoppas tjejen kommer i rätta händer.
Hoppas tjejen behåller sin trygghet i rampljuset.
Hon är värd det.

torsdag 3 december 2009


Feministisk porr

-Jag ville ha kvinnor som njuter, jag ville ha nakna kvinnor och män som inte objektifieras.
Det säger Norrköpingsfödda Elin Magnusson, som går på Konstfack.
Hon är en del av produktionen Dirty Diarys, med sin kortfilm "Skin".
http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/27/porren-ar-mitt-vapen-mot-gud-och-kapitalismen
På torsdag nästa vecka öppnar utställningen ”Excite me” på Arbetets museum som handlar om feministisk porr.
Louise Berg, Emelie Månsson och Erika Pohjanen går KSM-utbildningen i Norrköping och har gjort utställningen som kommer att innehålla verk av både konstnärer och amatörer, som har fått en möjlighet att självständigt fundera över vad feministisk porr är, kan vara och hur den kan gestaltas.
Och vad är då feministisk porr?
Ja, gå på utställningen så får du se.

onsdag 2 december 2009

Anton Johansson och Martin Källström på Twingly



Foto: Carolina Fransson

Sociala medier större än porrsajter

– Undersökningar tyder på att det är flera som använder sociala medier, typ Facebook, än de som besöker porrsajter just nu.
Det säger Martin Källström, vd på söksajten Twingly i Linköping.
Skatteverket, deklaration och betalningsanmärkningar är annars de mest ökande sökord på nätet just nu. Det visar Googles årliga undersökning "Zeitgest".
– Sökorden är en tydlig signal om vad vi går och tänker på för tillfället, säger Martin Källström, vd på söksajten Twingly i Linköping.
Och så säger han en annan intressant grej.
-Media har länge slagit stort på klimatdebatten. Men det syns inte i nätsökningar eller på bloggar.
Det visar att det påverkar inte människors vardag, här och nu.
http://www.twingly.com/about

tisdag 1 december 2009


Små, små rader av snus...

Så här fint ligger de små påsarna.
Märket är General portion white, och innehåller mindre nikotin än min förra följeslagare, namne utan tilläget white.
Mätsiffror som TV4:s Kalla fakta tagit del av visar att de storsäljande portionssnusen General och Ettan innehåller över 80% fritt nikotin. Men detta informerar man inte konsumenterna om.
Jaha, tänkte jag, de är fula de jävlarna på Swedish Match.
- Det är ju någon form av demon man har inom sig, säger konsulten Jakob Hellman, 30, som sedan i våras kämpar för att bli kvitt sitt snusberoende, till TV4.
I General White, med de fina raderna av snus är bara 32% av nikotinet fritt.
- Det här är en nybörjarprodukt anser jag, säger Greg Connolly på Swedish Match.
Jag kör gärna nybörjarsnus, för jag mår mycket bättre nu, efter en månad i nybörjarstadiet.
Tack TV4 och Kalla fakta.
http://www.tv4.se/1.1289455

måndag 30 november 2009


Sveriges bästa programledare

Hon talar flera språk flytande.
Hon intervjuar toppolitiker från hela världen.
Det är många som gör, men sällan med den säkerhet och tajming som Karin Hübinette i SVT.
Hübinette är programledare för nyhetsprogrammet Agenda.
Ett program som var jävligt tråkigt mad Adaktusson, är nu veckans höjdpunkt.
Sedan hösten 2008 är hon också nyhetsankareAktuellt.
Ta bort den där andra gubben, vad han nu heter, och ge Karin mer tid.
Sveriges bästa programledare har ingen konkurrent.
Ännu.

söndag 29 november 2009


Söndagsfunderingar...

Söndag, strax efter lunch.
Dimman ligger tät utanför fönstret på Kungsörsstigen 3.
Det är något slags ingemansland så här i slutet av november när värmen slår rekord.
Varmaste november på evigheter.
Vintern 1976 med dryga metern snö lär inte inträffa igen.
Julen känns avlägsen, och våren med på något sätt.
Tur då att Winnerbäck snart lyser upp tråkvintern i Östergötland.
Den 10:e och 11:e december intar han Cloetta Center.
Det blir två timmar kunglig rock.
Det blir två timmar flykt från årstiden utan identitet.
Det blir två timmar, signerat Linköpingssonen.
"Tandläkarväder ", ja det är precis vad det är där ute..tandläkarväder...

lördag 28 november 2009

WHAAAA!!!!!


Telefonen ringer...

HAA, HAAA, det är???
Telefonen ringer...och Lisa skriker högt av förtjusning.
Hon nöjer sig inte förrän vi har berättat vem det är.
Om det är en försäljare...blir det "många barns mamma".
Ett uttryck som Lisa själv hittat på.
Då blir hon nöjd.
Lisa hör allt, och då menar jag allt.
Jag hör? säger hon och vill veta vad som låter.
Men eftersom bara hon hör, så är det svårt att ge henne en förklaring.
-SCHHHH......, säger Lisa.
-Vad hör du?
-Kaffebryggaren!
-Är kaffebryggaren busig?
-JAAAA....ha ha,....

fredag 27 november 2009



Foto: Mamia Music

En världsstjärna är född?

Skivbolaget ringde.
De ville att vi skulle slå på stort med Sheri.
Ja, jo, vi fattar.
Klart de vill ha publicitet.
Den blivande världsstjärnan besöker Norrköping och Linköping snart.
"Hur stort blir reportaget", frågar pressansvarig.
-Vi får se, svarar jag.
Jag menar, vi bygger inte en hel tidning på "En blivande världstjärna".
Sheri ringde mig på mobilen.
Jag var på väg ifrån Kolmårdens djurpark. Kollega Camilla och jag hade träffat en nyfödd noshörning.
Sheri var trevlig och jag bandade intervjun på mobilen.
Hon fick två spalter och en pressbild i fredagstidningen.
Hon har gjort singeln till ledmotivet i "Snabba cash", som har premiär i januari.
Vi får se hur det går för 24-åringen som spås en lysande framtid...

torsdag 26 november 2009


Kolmårdens nya kelgris

Hon väger 60 kilo och är bara ett dygn gammal.
Kolmårdens nya kelgris är ingen gris, men väl en noshörning. En sötnos-hörning.
För man kan inte säga annat när man ser din lilla kamraten vingla omkring på höbädden.
Efter 20 minuter tog hon sina första steg och efter ytterligare 20 minuter hittade hon maten under sin enorma mamma.
Pappan, om möjligt ännu större, vankade omkring i båset bredvid.
Djurvårdaren Stefan tog stolt emot och berättade om förlossningen.
Det var fin stämning i stallet.

onsdag 25 november 2009


Att leva med panikångest

Hon har levt med panikångest i 16 år.
– En rysning genom kroppen. Från magen och ut i hårfästet. Sedan kommer paniken. Så beskriver Carina sin panikångest.
– Jag kan inte åka buss, då har jag inte kontroll. Jag kan inte gå av när jag vill. Och jag kan fortfarande inte veckohandla. För vad händer om jag står där med en full kundvagn i kön och får panik? Ska jag lämna tillbaka alla varor då? Man tänker så ologiskt i en sån situation, säger Carina.
Hon var 19 år när hon fick sin första attack.
-Som att gå in i en glasvägg, minns hon.
Men Carina har valt livet.
-Jag ser till att hela tiden ha något att se fram emot, säger 35-åringen.
Carina är en förebild på många sätt.
http://www.extraostergotland.se/Default.aspx?a=5653256

måndag 23 november 2009


Destruktiv kille med glimten i ögat

-Hur är läget? frågade jag den vikarierande reportern.
-Det är kaos. Jag har fem extrajobb och håller på att flytta. Det är kartonger överallt.
-Hur blir framtiden?
-Jag vet inte. Frugan vill flytta till Stockholm, sa den nygifta 25-åringen.
-Men va fan, du är ung och snygg. Inget att oroa sig för.
-När jag stog där i ösregnet och spelade fotboll undrade jag vad jag håller på med. Jag kunde lika gärna vara i Karibien och mysa omkring.
-Det är normalt att undra vad man håller på med, men det brukar ju komma lite senare i livet.
-Min fru brukar säga att "varje dag här är en förlorad dag någon annan stans.
-Men Henka, du har ju i alla fall inga blåsor i munnen.
-Jo, jag har faktiskt det.

söndag 22 november 2009

Idolbesök i Norpan



Citatmaskinen & Monkan

"Vi gick och la oss framåt småkvisten", sa Clabbe.
Det var någonstans mellan småtimmarna och morgonkvisten. Kanske sisådär 03.24, eller nåt.
Han tycker om det där att mixa nya ordkombinationer.
Som när Kvarnberget och Bussterminalen lätt blir Bussberget och Kvarnterminalen.
Under språksiansen till vällagat tilltugg och kallt källvatten, ville så Monkan ge sig in i debatten.
Hon döpte om min blogg Skimmer.
Det blev Skimmer´t.
I sann östgötatappning.

lördag 21 november 2009


Fantastiskt...

Hon fullkomligt tar in scenen, kameran och publiken. Närvaron går att ta på.
Tjejen från Halmstad är född till artist.
Mariette slår alla med sitt lugn, sin säkerhet och en underbar röst.
När hon under kärlekstemat tillängnar sin flickvän raderna, blir det rysningar, ståpäls och tårar.
Fy fan, vad vackert det kan bli.

torsdag 19 november 2009

Joråsåatt...



Rallyprinsessan

Hon läser aldrig, men skriver desto mer.
– Det blir 4–5 dikter i veckan, säger Jessica Sjögren.
Extras redaktion fick ett mejl av Jessica i veckan. Hon undrade om vi publicerade dikter.Vi bestämde oss för att träffa den 22-årige diktförfattaren. På kafferasten berättade hon hur mycket skrivandet betyder för henne.
– Det är skönt att skriva av sig. En form av verklighetsflykt, kan man säga.
Block och penna går bort när Jessica skriver sina dikter. Det är datorn som gäller. Och då har hon nära till rimsidan på nätet när fantasin tryter.Jessica förklarar att diktskrivandet kommer att fortsätta för hennes del.
– Det kommer alltid finnas nåt att förmedla, säger hon och går in genom glasdörren. Kafferasten är slut. Men inte tankarna. Och inte orden. Hennes mål är att ge ut en diktsamling.
Lägg namnet Jessica Sjögren på minnet.
http://rallyprinsessan.blogg.se/

Mäktiga Kungarike

I mina tankar är jag bortom drömmarnas land

Men ingen mig ser eller håller min hand
Ingen känsla går att nå, allting i panik
Den längtan finns ändå, kärleken är unik
Fantasi i en främande värld utom dess like
Vill ha dig på min färd i mitt mäktiga kungarike

Jessica Sjögren

onsdag 18 november 2009


Sophia går drömutbildningen

Jag försökte få henne att nämna en skådespelare hon vill jobba med. Allt för en vass ingress till artikeln.
-Svårt, det viktigaste är att det är en bra film. Men okej, Johnny Depp hade funkat, säger hon och ler.
-Men han är ju gammal, så då får han spela min pappa, säger 17-åringen som går på Film & musikgymnasiet i Norrköping.
Hon skulle egentligen plugga till läkare om hennes lärare fått som han ville. Hon hade betyg för det.
Men Sophia hade drömmarna klara.
Hon ska stå på de stora scenerna. Oavsett om det blir musikal eller framför kameran i en Hollywoodproduktion.
Hon går andra året och älskar att stå i strålkastarljuset.
-Känslan i kroppen kan inte uppnås på nåt annat ställe än på scenen, säger hon.
Hon heter Bergman i efternamn.
Bara en sån sak.

tisdag 17 november 2009


Att ha ett handikappat syskon...

Linnea var två år och satt på golvet i sitt rum.
Mitt emot satt storasyster Lisa, sju år. Lisa med autism och svårt att förstå omvärlden.
Linnea guidade Lisa bland leksakerna och storasyster tittade förtjust på.
Linnea hade i det läget passerat Lisas mentala nivå.
Systrarna tittade hela tiden på varandras munnar för att försöka förstå. Kärleken mellan de två gick att ta på.
Det var första gången vi vågade lämna de små liven utan uppsikt.
Två föräldrar stog utanför och lyssnade.
Det var tårar i ögonen.
Linnea pratar sällan om Lisas handikapp. Hon vet ju inget annat. Lisa är liksom en given del av familjen. Ibland vill hon ha en vanlig syster, ibland visar hon en enorm förmåga att ta sig an sin älskade syster.
För jag vet att syskonbanden är starka och att de älskar varandra.
Linnea har de magiska krafterna för att lugna sin syster när hon får sina utbrott.
Med sin unika ställning som nummer ett för Lisa, vet Linnea precis hur hon ska göra. En hand på axeln, ett ord och Lisa slappnar av.
Det är bara det att nioåringen förstår inte hur viktig hon är. Och hon behöver inte förstå.
Tids nog gör hon det.

söndag 15 november 2009


De stora frågorna i bilen...

-Ha ha, TUT TUT, nä visa mej!
-Den där röda bilen.
-Annars....?
-Kanske den.
-Ja..
-Lindö nu, många barn springer och skriker högt!!?
-Nej, det är tomt.
-Tomt där.
-Hamburgare, de blir.. hemma?
-Nä, hamburgarna är slut.
-Kvar?
-Kvar hos McDonalds.
-Ja.. Det blir?
-Pannkaka.
-JAAA....från?
-Bamses farmor.
-JAA.
-Vem är pappas bästa tjej?
-Lisa.
-Är du glad, Lisa?
-Känns i hjärtat...
-Är du kär?
-Ja, känns i hjärtat.
-Är du kär i pappa?
-Nää.
-Pojkarna?
-Jaa...

fredag 13 november 2009


Ett fint gymnasiebesök

-Kan du komma och prata i radion i morgon? frågade Denize.
Hon går på Musik &Filmgymnasiet i Norrköping.
-Vi är som en enda stor familj här, berättar hon när vi går in i en gammal industribyggnad på Kvarngatan.
-Vad ska vi prata om? frågade jag när vi gick in i Norrköpings äldsta hiss.
-Jag ställer lite frågor om hur det är att vara pappa till ett handikappat barn. Och så frågar jag väl hur det är att jobba som journalist, säger Denize.
I radiostudion sitter programstaben. Alla går första året, men verkar världsvana.
-En minut kvar, säger sändningsledaren.
Hörlurarna åker på och micken justeras.
Grön lampa lyser och vi är ute i etern.
Sändningen är över på 22 minuter.
Ungarna gjorde det jävligt bra.
När jag guidas ut via uppehållsrummet, ligger två ungdomar i soffan och hånglar.
Jag får ett leende.
Jag är inte ett dugg orolig för framtiden.
Dagens ungdom är....bra!
http://www.filmomusikgymnasiet.se/

torsdag 12 november 2009

Interiör från Drottninggatan 40



Han är expert på Norrköping

"En del kallar mig idiot och nörd, men det kan jag ta", säger Daniel Hörnestam, 28 år från Norrköping, och ler vackert.
Jag träffade Daniel vid ett av Norrköpings bäst bevarade sekelskifteshus på Drottninggatan 40.
Han har portkoder till 300 fastigheter i innerstan. Han forskar på Norrköpings historia med fokus på historiska byggnader mellan Promenaderna.
Daniel har kartlagt närmare 170 fastigheter med full historik! En del av hans arbete finns dokumenterat på hans hemsida.
Jag är såå imponerad!
"Några ägnar tid åt att titta på fotboll, och jag brinner för det här", säger han.
Jag nämnde två hus i innerstaden som jag har bott i, och han gav mig historiken direkt.
På mindre än en minut hade jag fått arkitekt, hustyp, fastighetsägare och stilhistoria levererat, för båda adresserna.
Han ville visa mig mer.
Jag hade velat se mer, och höra mer.
Men vi har bestämt ett möte.
Jag ska få en personlig guidning.
Ser fram emot det.
http://www.mellanpromenaderna.se/

onsdag 11 november 2009


När jag svävade fritt...

Det stora vita ägget stog där i källaren.
Floating-Mia hade gett tydliga instruktioner innan jag klev ner i det 34-gradiga vattnet.
Salthalten på 30 procent skapade en känsla av tyngdlöshet och den lilla oron av instängdhet försvann i samma ögonblick som locket slog igen.
80 kilo liksom svävade i den mörka bubblan. Gränsen mellan kropp, vatten och luft hade suddats ut.
När jag äntligen vågade blunda började så resan i tid och rum.
För en sekund lämnade jag moderskeppet på mitt livs första rymdpromenad. Jag hann även med att känna mig som en jättebäbis i en gigantisk mage. Men när den tanken blev alldeles för löjlig, bytte jag snabbt skepnad och förflyttade mig till toppen av Kalles klätterträd.
Med händerna bekvämt bakom nacken startade en filosofisk röra i huvudet. Trevligt, mysigt och overkligt på samma gå gång.
När kropp och själ precis hade intagit en form likt koma, knackade någon på äggskalet.
Det var Floating-Mia.
Äventyret var över.

måndag 9 november 2009


Hallå där Ulrika Carlsson...

...som valde Lasse Ström i söndagens final av ”Ensam mamma söker”.
Grattis till Lasse!
– Tack. Det var väldigt, väldigt känslosamt. Många tårar fälldes hemma hos mig kan jag säga. Vi satt ett gäng tjejer och drack skumpa och grät tillsammans framför tv:n.
Hur lyckades ni hålla det hemligt så länge?
– Ja, hur har vi lyckats med det? Vi har träffats i smyg de helger vi har kunnat. Vi har bott i våra lägenheter. Men det är ju en bit att åka.
Alla undrar ju vad som hänt mellan er efter att kamerorna har slocknat?
– Vi har inte hamnat där än. Det har gått så fort och vi har inte hunnit träffats så mycket.
Är ni ett par?
– Vi träffas så ofta vi bara kan. Båda känner att det är nu det börjar. Vi får se var vi landar med det hela. Det är först nu vi kan leva ett normalt liv. Det har vi inte haft på hela hösten. Bara det att vi kan gå ner på stan och handla tillsammans.
När klickade det mellan er?
– Redan när jag läste Lasses brev. Det var väldigt personligt. Mycket charmigt skrivet och han hade verkligen satt sig in i min presentation.
Hur är Lasse?
– Trygg, stabil, charmig och väldigt bra med mina barn.
Är du kär?
– Jaa, det är jag.

Thomas Filipsson

lördag 7 november 2009


" Det är bara att köra..."

"Det här fixar vi själva", säger farsan.
Det har alltid varit så.
Vi har byggt två hus i hop. Far och son Filipsson. Det är aldrig snack om att leja bort något hantverk. Det skulle göra ont i farsans själ, som gammal snickare.
Det är ofta mycket jobb, mycket planering och tänkande.
Men förbannat skönt när det är klart.
Senaste projektet med kommunalt vatten och avlopp, följde samma mönster.
Breven ramlade in om erbjudande från rörkrökare i området.
70 000 kronor skulle de ha för hela jobbet. Rotavdrag och fix...
Ja, tjena...
Två helger och vi hade jobbet i land, farsan och jag. Kostnad: 5 349 kronor.
Men det är en annan sak också.
Farsans skola började senhösten 1989.
Vi stog, bokstavligt talat, i leran. Dräneringen runt mina föräldras hus skulle dras.
En grävmaskin hade gjort grovjobbet när vi skulle lägga slangarna runt grunden på källaren.
Och då, precis då. kom skyfallet.
Leran rasade snabbare än spaden hann med.
I hällregn kämpade jag, med kall lera i nacken, mot tiden.
"Det är bara att köra", skrek farsan och fortsatte:
"Livet ska va lite jävligt i bland".
Svårt att ta till sig i det läget.
Men nu, förstår jag, vad han menar.
Om det är lite jävligt ibland, så blir allt annat så mycket bättre.
Tack farsan, för lektionerna!

Jasså...!?


fredag 6 november 2009

Sporten får för stor plats

LHC:spelaren Andreas Jämtin fick hjältestatus efter elitseriematchen mot Brynäs.
Han blev lös i magen, men trotsade besvären och sänkte motståndarlaget på hemmaplan.
Historien får en egen helsida i Aftonbladets rosa blaska, Sportbladet.
Jämtin var kass i magen och blev hjälte. Fy fan, va stort. Eller?
Ja, det tyckte i alla fall Sportbladet en vanlig fredag i oktober.
Bilagan som levereras varje dag, är inte bara rosa. Den innehåller 24 sidor och överträffar sig själv med rubriker som: "Vi ska ta reda på vad det kostar", ”Spela i Schweiz”, ”Domaren tog konstiga beslut”, ”Här bryts trenden” och ”Hjälte-trots magbesvär”.
Näe, stoppa pressarna, var det så illa?
Jag älskar sport. Det ska sägas direkt. Det finns få företeelser som förbrödrar så mycket, eller ger så mycket glädje som sport. Jag har själv spelat hockey i månskenet på kommunens spolade isar på 80-talet. Jag har svettats i Linghallen i åtskilliga skolbasketfinaler mot toppkonkurrenterna från Oxelbergen. Jag har spelat distriktsfinaler i pingis, och dragit hem några trofér från bowlingbanan.
Jag har varit på samma sommarproffsläger som Tomas Brolin. Jag spelade i IFK Norrköpngs B-lag när de låg i allsvenskan, två år innan de tog SM-guld.
Så, jag tycker att jag vet, vad jag pratar om.
Jag vet dessutom hur det känns att träna så hårt att man spyr, hur underbart det är att avgöra matchen med en drömträff i krysset och hur mycket lagkompisarna betyder.
Men i min värld har sporten i media fått oförskämt mycket plats.
I huvudtidningen samma dag beskrivs om ett brutalt mord på en 28-årig kvinna, i en spalt med cirka 500 tecken.
Där står också om självmordsbombningar i Irak, med 20-talet döda och 100 skadade.
Ja, just det.
Jämtin var ju kass i magen.
Glömde det.

onsdag 4 november 2009

Sjuksköterskor och små paket...

Gubben låg där på kökssoffan.
Han har precis opererat prostatan. Han är inte van att vara still. En engagerad och hårt arbetande man är inte van.
Slangar dränerar njurarna och det är svårt att röra sig.
Han har läst varenda rad i tidningarna som bildar hög där bredvid.
Han är glad att jag dyker upp. Han vill berätta.
Han berättar om såret som kom till av misstag på den lille han kissar med.
Han berättar om den vackra systern Tanja som tvättade paketet så varsamt.
Han berättade att hon uppmanade gubben att vara rädd om sitt vackra paket.
Vi skrattade gott.
Jag berättade om min lunginflammation, med syrgas och tio dygn på avdelning 20.
Jag berättade att det minsann inte var någon söt sjuksköterska som tvättade mitt paket.
Oj, nu blir det lite för roligt, sa gubben och höll tillbaka skrattet med en grimas.
Vi ska fortsätta diskussionen när slangarna är borta.
Var så säkra.

måndag 2 november 2009

Ett litet steg för mänskligheten...

Jaha, då går första dagen mot sitt slut. Första dagen mot ett nytt hälsosammare liv.
Det är lätt att man vill göra för mycket på för kort tid.
Men idag har jag i alla fall börjat bra.
20 minuter på löpbandet, 40 minuter styrketräning, 15 minuter promenad.
Och redan här, känner jag mig töntig, men ändå stolt att jag är motiverad.
Snuset har bytts ut mot en betydligt snällare variant. Inte samma kick, men mindre nikotin.
Kaffet på jobbet har bytts ut mot kranvatten.
Och dagens dos av vitaminer, mineraler och magnesium är nertryckt.
Kvällsmackan med skagenröra mellan redigeringspassen går bort.
Två bananer och några torra knäckemackor ersätter.
Ja ja, det här går väl över.
Men dag ett är snart i land.

Expressen har koll på läget...


lördag 31 oktober 2009


Lyckan är gjord!

-Vill du ha en egen mobiltelefon? frågade jag Lisa.
Det blev tyst några sekunder, sedan kom glädjeskuttet.
Hon viftade på armarna, som hon gör när hon blir riktigt glad.
-JAAA, skrek hon och kände sig stor. Det syntes, liksom på hela kroppen.
Den rödvita Nokian, utan sim-kort, analyserades intensivt!
-Vem ringer du till? frågade jag.
-Till Bamse, svarade hon, som om det var självklart att just Bamse skulle få det första samtalet.
I en timme sökte hon kontakt med seriefiguren i hennes hjärta.
-Hallå?
-Vad säger Bamse?
-Många barn, säger Lisa.
Det betyder att det är för mycket folk i Bamses värld på Kolmårdens djurpark..
Då åker vi inte dit. Det räcker med telefonkontakt.
Lisa vill ha det så.
Då mår hon bäst.
Idag har vi köpt pizza på Rosa Pantern.
Lisa fick en klubba, som alla andra barn.
Hon är 14 år.
Men inte mer än två inuti.

fredag 30 oktober 2009


Att åldras fyra år på mindre än en timme...

"Thomas, din BodyAge™ är 45 jämfört med din kronologiska ålder 41."
Shit, tänkte jag.
Margot á Deild på Studio Fitness i Linköping tog emot med varm hand.
Hon har 25 års erfarenhet av hälsa och välmående.
Det var med viss rädsla jag närmade mig träningslokalen. Det kändes ungefär som att besikta bilen, fast mycket värre.
Här skulle kroppen, som jag levt med i 41 år, få bekänna färg. Riktigt ordentligt dessutom.
Kroppsamansättning, syreupptagning, blodtryck, styrka, smidighet och kondition.
Allt som överhuvudtaget kan analyseras av min kropp printades ut brutalt på 14 välfyllda A4-sidor.
Det som drog ner siffrorna var smidigheten, blodtrycket och i viss mån konditionen.
Men.
Och jag säger men....
Det fanns faktiskt siffror som överraskade positivt.
Muskelstyrkan låg på "Hög", rakt över, förutom på en punkt.
Magmuskelstyrkan låg på "Elit".
Och det är just det jag kommer att minnas från den här dagen...
Datum för ombesiktning är satt till den 29 april 2010.
Törs fan komma med en 45-årings kropp då.
Här ska tränas.
Tack Margot á Deild.
Du startade något här och nu.
http://www.studiofitness.se

onsdag 28 oktober 2009


HYLLNING TILL MICHAEL JACKSON

Dansstudion gjorde en "Flashmob" (oväntat dansframträdande mitt bland folk) på flera platser i Norrköping, som en hyllning till Michael Jackson och vad han har gjort för dansen. Detta på samma dag som konsertfilmen "This is it" hade premiär.
Runt 100 dansare träffades först på Dansstudion och lärde sig Michels orginalkoreografi till "Beat it", och sedan bar det ut på stan.
På bilden kör dansarna loss på Skvallertorget.

tisdag 27 oktober 2009


Länets modebloggare

"Du får gärna hämta upp mig med bilen, för jag tar de höga klackarna idag".
Det sa modebloggaren Ulrika Andåker innan fotograferingen vid Industrilandskapet.
Anledningen till mötet var att Norrköpingstjejen blev veckans modebloggare på Dagens Nyheters avdelning"Livsstil".
Hon har 10 000 unika besökare per vecka på sin blogg: http://colorelle.blogg.se och är därmed störst i Östergötland.
Hur lång tid behöver du ha på dig innan du är klar för foto? frågade jag efter telefonintervjun till morgonkaffet.
"Ge mig 40 minuter", svarade hon.
Jag trodde jag hörde fel, men hon utvecklade svaret i bilen på väg ner på Repslagaregatan.
"Jag gör mig alltid i ordning snabbare än min sambo när vi ska på fest. Men då sitter jag i soffan och dricker vin medan jag väntar..."
Och där slog vi hål på den föreställningen om kvinnor och män.

söndag 25 oktober 2009


Mötet med en fotbollslegend från förr.

Den gamla IFK-legenden Bengt "Julle" Gustavsson dök upp på Klockmaster i Maxi köpcenter.
Han såg sådär lagom road ut när frun ville ha en ny dyr klocka.
Jag kunde inte låta bli att prata om tidigt 80-tal. Det är starka minnen för mig.
Han stog där vid sidlinjen och analyserade vår match. Han var talangscout och skrev ner mitt namn i sitt block. Jag hade tydligen gjort intryck.
"Du är duktig, och vi har ögonen på dig, Thomas, sa han.
Klart man minns den meningen.
Den gamla landslagspelaren, född i slutet på 20-talet, skrattar åt minnet.
Guldbollenvinnaren från 1953 har varit med länge.
Han har spelat i IFK Norrköping, värvad från Gusum som Gunnar Nordahls ersättare. Han har 57 landskamper bakom sig.
"Det var bättre förr", säger "Julle", på frågan om hur dagens IFK Norrköping ser ut.
Ja, verkligen.

lördag 24 oktober 2009


Att skita på lika villkor...

24 oktober 2009.
Historiskt ögonblick.
Det har runnit vatten under broarna. Det har hänt saker i världen under 12 långa år.
När tunga beslut har tagits, när tre olympiska spel har passerat revy, när du har suttit där med tidningen och hävt ur dig och bara spolat. Borta, borta...!
Då har vi i Snövelstorp gjort ifrån oss i en hink.
Det försvinner inte förrän jag bär ut skiten, sådär var tredje vecka.
Jag ska inte berätta några detaljer, men det har krävt sin man, att öppna härligheten och bära de åtta kilona genom hallen och ut till komposten.
Nu, idag går en epok i graven.
Vi är, helt plötsligt, som alla andra.
Vi gör det vi ska, spolar, och går vidare.
Fy fan, vad enkelt!
Tack, helt plötsligt är Snövelstorp på världskartan igen!
Det är bara början.

Ps. Ni som väntar på en detaljerad beskrivning på en DUS (dopp utan släpp), får vänta ett tag till. Det fanns liksom inte tillräckligt material att leverera....

onsdag 21 oktober 2009


Prövning med ballong som belöning

Det var dags för vaccinering för riskgrupperna. Lisa ingår i riskgruppen. Vet inte riktigt varför, faktiskt. Kanske beror det på att hon har autism.
Det krävdes förberedelser.
Jag rekade Vrinnevisjukhusets lokaler timmarna innan prövningen.
Genom entrén, till vänster, fyra trappor och in på avdelning C.
Jag berättar för syster Susann.
Hon lovar att fixa ett eget rum. Lisa får panik i ett väntrum fullt med människor. Och då skulle det vara kört liksom. En chans, och det måste bli rätt.
17.28 kommer vi till avdelningen. Lisa håller mig hårt i handen. Hon är spänd och inget får gå fel.
Fyra systrar möter upp och leder oss in i ett rum.
Carina hälsar på Lisa. Säkert och med mycket värme.
Tröjan åker av och jag håller ett stadigt grepp om Lisas arm medan syster Elisabeth, försiktigt trycker in nålen.
Lisa grinar illa, men klarar trycket.
"Vill du ha en ballong, frågar syster Carina, och äventyret är över med en lycklig patient.
Tack Carina, Elisabeth och de tre andra systrarna som var inblandade i processen, som kunde ha gått åt helvete, men gick så bra.

Ja, bara man är snygg så...


tisdag 20 oktober 2009

Ricky fixar ryggen

Jag tog ett luftsteg och missade trottoaren. Pang, sa det i ryggen.
Det går över tänkte jag, men icke.
Det finns människor i livet som är viktiga för mig.
Ricky, kotknackaren, är en sådan. Han kan min rygg och kör sitt vanliga program varje gång.
"Vi ska dra prylarna till rätta", säger han och visar på sin affisch på väggen.
En rejäl knådning av baksidan, från vader, via korsrygg och nacke. Allt för att värma upp musklerna.
Sedan kommer det.
Ricky placerar mig över kanten på bänken, tar greppet och hoppar till.
Det rasslar till i ryggen och allt är över på två sekunder.
Tack Ricky.
Nu är jag fin igen.

fredag 16 oktober 2009

Pizzakungen i Norrköping...

Pizzeria Hawaii på Nygatan i Norrköping.
Fredag lunch.
Jag beställde en klassisk Hawaii.
"Här, Thomas, kan du skriva under, sa pizzakungen.
Vi kan kalla honom Ahmed.
Hur i helvete visste han mitt namn, tänkte jag.
Innan jag tänkt färdigt kom jag på att han såg på mitt kreditkort.
Första poängen inhämtad.
Pizzan var av modell dasslock och Thompa blev proppmätt efter drygt halva.
"Smakade det bra? frågade Ahmed, och undrade om jag ville ha kaffe på maten.
Nej, tack, sa jag och pizzakungen kontrade snabbt.
"Vill du ta med resten hem? Det blir perfekt till kvällsmat.
Innan jag hann blinka hade han packat in den halva pizzan i aluminiumfolie och stoppat det i en plastpåse.
"Det är onödigt att kasta mat. Ingen vinner på det", sa Ahmed och lämnade över min kvällsmat.
Förvånad och allmänt glad tog jag emot påsen, med ett...tack.
Pizzakungen i Norrköping är korad.
Jag kommer tillbaka, Ahmed. Var så säker.

onsdag 14 oktober 2009

Att växa med ansvar

"Borsta tänderna, stäng av tv:n, klä på dig, du kommer för sent till skolan!!!"
Linnea, 9 år, följer precis samma mönster som alla andra barn, gissar jag.
Tidsgränser ska tänjas tills de bokstavligen går av. Resultatet: sura miner och onödig irritation.
Och så i morse, kom en liten revolution.
Linnea skulle ta hela ansvaret själv.
Mamma och pappa åkte till jobbet.
Den rosa klockan stog snyggt på bordet vid tv:n. Hälften av alla sysslor innan avfärd var ogjorda. De tecknade figurerna var lika spännande som...alltid.
Med egen hemnyckel och ett gigantiskt ansvar för att fixa processen på egen hand, lämnade vi lilltjejen.
Inget tjat, inga sura miner, bara förväntan och ett ansvarsbyte av stora mått.
Jag messade lilltjejen vid lunch med frågan hur morgonen hade gått.
Vid tretiden kom ett kort och självsäkert: Bra.
Jag svarade med ett stolt pappa-sms: Duktig tjej.
Tack.
Returen kom lika snabbt som överlägset, det var väl inget, liksom.

måndag 12 oktober 2009

Tänk om vi är olika....

Nöjesproduktionen i SVT domineras av manliga programledare, skriver Aftonbladet.
Eh...!? jaha!?...
Jovisst, så är det, men hur stort är det?
Karin Magnusson, krönikör på samma tidning sågar SVT:s programdirektör Lena Glaser efter ett framträdande i samhällsprogrammet Agenda. Karin tyckte att Lena inte tog detta på så stort allvar, när hon kontrade med att kvinnorna dominerar SVT:s nyhets-och samhällsprogram.
Och jag måste faktiskt ta Lena Glaser i försvar.
Hon är själv kvinna, och hävdar att produktionen har valt programledare efter person och inte efter kön.
Ja, just det. Tänk om det är så enkelt.
För, kan du tänka dig Oldsberg som nyhetsankare i "Aktuellt"? Eller Ann-Britt Ryd Pettersson flippa ur i "På spåret".
Tänk om det är så enkelt att män och kvinnor är olika och gör olika saker olika bra.

söndag 11 oktober 2009

Klassträff med Guldkant.

Vi var tillbaka på den gamla brottsplatsen.
Maria tog emot för en förfest, 25 år efter skolavslutningen. Delar av klass 9b mindes skoltiden, bara ett stenkast från de gamla klassrummen i Klockaretorpet. Tiden hade liksom stått stilla.
Maria fullkomligt imponerade med sina berättelser om vem som sa vad och vem som anslöt till klassen när. Precisionen var närmast millimeterskarp.
Hon var den blyga tjejen, men ändå trygg i sig själv. Hon stog aldrig i centrum och sa inte så mycket.
Klassens betraktare, som lätt hade gjort ett nytt manus till uppföljaren av "Klassträffen".
Gamla gula fotografier från Köpenhamnsresan dök hänsyslöst upp på vardagsrumsbordet. Pia poserade världsvant iförd endast trosor och en alldeles för kort t-shirt. Thompa, med några Carlsberg i kroppen, visade upp sina kalsingar med y-front, förmodligen de fulaste världen hade skådat 1984.
Men det kan inte hjälpas. Kvällens stora behållning var ändå vår Maria, som inte bara imponerade med sitt minne.
Tiden hade varit snäll mot henne även utseendemässigt.
Inte en dag över 25 hade nog de flesta gissat.
Men lugn, Pernilla, Pia, Carina och Marie...ni var fina allihop!
Tack för ett underbart återseende.
Vi ses om 25 år.

fredag 9 oktober 2009

"Vi är ihop!"

Grabben gick ner på knä och bad: Snälla, kan vi bli ihop!?
Linnea, 9 år, kom hem och gled runt på moln.
Vet du, pappa, jag ska berätta en hemlis. Du får inte retas!?
Ok, sa jag , berätta!
"Jag är ihop med en kille i klassen! Det är första gången jag är ihop!
Sen berättade lilltjejen i detalj hur det gick till.
Det gick inte ta miste på glädjen, på det fantastiska hon varit med om.
Vi känner igen det, du och jag. Det är så stort!
"Pappa, jag måste ringa min kusin och berätta!"
Farfar, alla kusiner, kompisar fick veta, under loppet av ett par timmar.
Det är ju så det är. Man vill berätta hur kär man är.
Det är början på resan. Bli ihop, bli besviken, bli ihop igen, i någon ny...och en ny igen.
Alla har vi varit där...

torsdag 8 oktober 2009


Mötet två pappor emellan...

Två pappor möttes på Spångens bro, ett stenkast från Palace i Norrköping.
Den ena med sorgen efter två förlorade barn. Och lyckan över att äntligen vara pappa.
Den andra med ett vanligt barn och ett barn med autism.
Anledningen till mötet var Nobelpriset i litteratur.
Men det kom liksom i skuggan.
Det är så världsliga ting och långt ifrån det mycket större, att vara pappa.
Herta Müller, den tyskspråkiga, rumänskfödda kvinnan kom aldrig i fokus.
"Jag har faktiskt inte en aning vem det är", sa Marcus Birro.
Istället växlade vi några ord om våra papparoller, vitt skilda från varann, men ändå så lika.
Sorg och glädje i en enda röra.
Vi lovade att läsa varandras böcker.
Vi har nog inte pratat färdigt än.