Jag räknade till cirka 1 000 elever.
Elever som jag har haft förmånen att lära känna under 15 år som lärare.
Och det är nu som lönen kommer.
De flesta är vuxna nu. Några har barn. Några är i himlen...någon har en egen designfirma. En annan driver en restaurant. Ytterligare en sitter ibland på redaktionen och är min kollega.
Jag stöter på många av dem regelbundet.
Det var en tid då jag kunde påverka dem och föra in det jag värderar högt i livet.
Nu lever de sina egna liv.
Det är så häftigt.
Jag är glad om jag har lärt dem nåt.
Inte i form av kunskap.
För det är så flyktigt.
Jag hoppas att jag har lärt dem att tro på sig själva, förstå att ingenting är omöjligt och hur långt man kan komma med positivt tänkande.
För allt annat brukar lösa sig...
Jag kommer ihåg de flesta.
Jag är glad och tacksam för att ha fått vara en del av deras liv.
De har en plats i mitt hjärta.
Alla 1 000.
onsdag 30 juni 2010
tisdag 29 juni 2010
Jag blev inte så imponerad...
Två tandläkare och en sköterska tog emot.
Lisa har varit där förut.
Det var ovanligt rörigt i väntrummet.
Det kräver mer av Lisa och mig då.
Lugn och fin.
Vänta.
De tre damerna i 60-årsåldern skulle göra tre enkla moment.
Kolla tänderna, putsa och ta en bild.
Jag trodde de skojade med mig.
De irrade runt och letade efter grejer, satt på datorn och stängde av den.
De dividerade om vad de gjorde med Lisa förra gången.
En försvann, de andra undrade var hon tog vägen.
Under tiden berättade jag vad Lisa gjorde förra gången.
Under tiden höll jag Lisas iver i schack.
Lisa var duktig.
Klart duktigast i rummet.
Det tog 30 minuter.
Jag hade gjort samma procedur på max fem minuter.
De var inte förberedda med ett enda moment.
Jag blev inte så imponerad.
Lisa har varit där förut.
Det var ovanligt rörigt i väntrummet.
Det kräver mer av Lisa och mig då.
Lugn och fin.
Vänta.
De tre damerna i 60-årsåldern skulle göra tre enkla moment.
Kolla tänderna, putsa och ta en bild.
Jag trodde de skojade med mig.
De irrade runt och letade efter grejer, satt på datorn och stängde av den.
De dividerade om vad de gjorde med Lisa förra gången.
En försvann, de andra undrade var hon tog vägen.
Under tiden berättade jag vad Lisa gjorde förra gången.
Under tiden höll jag Lisas iver i schack.
Lisa var duktig.
Klart duktigast i rummet.
Det tog 30 minuter.
Jag hade gjort samma procedur på max fem minuter.
De var inte förberedda med ett enda moment.
Jag blev inte så imponerad.
söndag 27 juni 2010
Pojkarna är hennes liv...
Kom då!
Här är jag!
Lisa ropar på sina låtsaskompisar.
De bor i det gula huset bredvid.
De är hennes stöd i livet.
Hon studerar dem noga från sovrumsfönstret.
Ibland öppnar hon fönstret och ropar:
Kom då! Här är jag!
Allt som inte går att förstå kan pojkarna fixa.
De är bra att ha.
För mycket i vår värld är svårt att förstå för en autistisk flicka.
Men pojkarna löser allt.
Pojkarna är med när det blir jobbigt. Pojkarna lägger Lisa.
Det är pojkarna som väsnas när ljuden blir outhärdliga.
Pojkarna länkar mellan Lisas värld och vår värld.
Pojkarna är Lisas trygghet.
Jag är glad att de finns.
De finns inte på riktigt, egentligen.
Men jag är glad att de finns.
De hjälper Lisa att förstå.
Vår konstiga värld.
Här är jag!
Lisa ropar på sina låtsaskompisar.
De bor i det gula huset bredvid.
De är hennes stöd i livet.
Hon studerar dem noga från sovrumsfönstret.
Ibland öppnar hon fönstret och ropar:
Kom då! Här är jag!
Allt som inte går att förstå kan pojkarna fixa.
De är bra att ha.
För mycket i vår värld är svårt att förstå för en autistisk flicka.
Men pojkarna löser allt.
Pojkarna är med när det blir jobbigt. Pojkarna lägger Lisa.
Det är pojkarna som väsnas när ljuden blir outhärdliga.
Pojkarna länkar mellan Lisas värld och vår värld.
Pojkarna är Lisas trygghet.
Jag är glad att de finns.
De finns inte på riktigt, egentligen.
Men jag är glad att de finns.
De hjälper Lisa att förstå.
Vår konstiga värld.
lördag 26 juni 2010
Tack för att ni finns!
Trumman-Karin ringde.
"Jag har sagt upp mig på Trumman", sa hon.
"Men jag fortsätter på timmar med Lisa, för jag kan inte släppa henne".
Annie sa likadant.
"Lisa håller mig kvar".
Det är så otroligt underbart att höra som förälder.
Vi är vana vid att skriva rad efter rad hur dålig vår dotter är.
Hur lite hon klarar.
Allt för att få behålla assistentlön.
Allt för att få ha henne på särskola och kortis.
Det finns ingen som vill oss illa.
Men systemet är så.
Vi måste regelbundet tala om hur dålig vår dotter är.
Det är inte lätt.
Det tar hårt.
Då blir lyckan stor när personal som jobbar med Lisa berättar hur fantastisk hon är.
Eller när Marie på skolan blir tårögd och säger:
"Vilken underbar dotter ni har."
Det gör det lite lättare att hantera de jobbiga stunderna.
Tack för att ni finns!
"Jag har sagt upp mig på Trumman", sa hon.
"Men jag fortsätter på timmar med Lisa, för jag kan inte släppa henne".
Annie sa likadant.
"Lisa håller mig kvar".
Det är så otroligt underbart att höra som förälder.
Vi är vana vid att skriva rad efter rad hur dålig vår dotter är.
Hur lite hon klarar.
Allt för att få behålla assistentlön.
Allt för att få ha henne på särskola och kortis.
Det finns ingen som vill oss illa.
Men systemet är så.
Vi måste regelbundet tala om hur dålig vår dotter är.
Det är inte lätt.
Det tar hårt.
Då blir lyckan stor när personal som jobbar med Lisa berättar hur fantastisk hon är.
Eller när Marie på skolan blir tårögd och säger:
"Vilken underbar dotter ni har."
Det gör det lite lättare att hantera de jobbiga stunderna.
Tack för att ni finns!
fredag 25 juni 2010
Kunde inte låta bli!
Jag fick ett mejl från en före detta elev på Rambodalsskolan.
Kunde inte låta bli att delge er:
Jag har läst din blogg, mycket fina saker. Saker jag aldrig tänkt på. Det är nog svårt att förstå hur jobbigt du kan ha det....du är helt klart en av världens bästa pappor, vilket tålamod och vilken tid du lägger ner! Fint av dig att ha en slags föreläsning på bloggen och prata om hur det är.
Det kommer nog gå toppen!
Hela du är en toppenmänniska och jag saknar dig!
/Renée
Tack Renée!
Jag tror inte du förstår hur glad jag blir!
Kram/Thomas
Kunde inte låta bli att delge er:
Jag har läst din blogg, mycket fina saker. Saker jag aldrig tänkt på. Det är nog svårt att förstå hur jobbigt du kan ha det....du är helt klart en av världens bästa pappor, vilket tålamod och vilken tid du lägger ner! Fint av dig att ha en slags föreläsning på bloggen och prata om hur det är.
Det kommer nog gå toppen!
Hela du är en toppenmänniska och jag saknar dig!
/Renée
Tack Renée!
Jag tror inte du förstår hur glad jag blir!
Kram/Thomas
Vi gör ingen stor grej av det...
Det var midsommarafton.
Lisa var sju år och var orolig.
Det blev för mycket, liksom.
Vi flydde till en öde lekplats i Lindö.
Alla andra dansade runt stången runt om i landsbygden.
Lisa var glad.
Vi var ensamma.
Inget störde och vi tillbringade timmar på lekplatsen.
Det var lycka och frid.
Det var inbordes glädjetårar hos en pappa med en enda uppgift:
Att få sin lilla dotter att må bra.
Lisa är som sin pappa.
Vi tycker inte om stora tillställningar.
Vi älskar det lilla i vardagen.
Vi har tur som har hittat varandra.
Det är midsommarafton idag, igen.
Vi har det bra här hemma.
Bara Lisa och jag.
Vi gör ingen stor grej av det.
Vi kör på som vanligt.
Vi trivs bäst då.
Lisa var sju år och var orolig.
Det blev för mycket, liksom.
Vi flydde till en öde lekplats i Lindö.
Alla andra dansade runt stången runt om i landsbygden.
Lisa var glad.
Vi var ensamma.
Inget störde och vi tillbringade timmar på lekplatsen.
Det var lycka och frid.
Det var inbordes glädjetårar hos en pappa med en enda uppgift:
Att få sin lilla dotter att må bra.
Lisa är som sin pappa.
Vi tycker inte om stora tillställningar.
Vi älskar det lilla i vardagen.
Vi har tur som har hittat varandra.
Det är midsommarafton idag, igen.
Vi har det bra här hemma.
Bara Lisa och jag.
Vi gör ingen stor grej av det.
Vi kör på som vanligt.
Vi trivs bäst då.
Det blir inte så mycket vackrare än så här...
Den ljumma midsommarvinden tog mig ut på kanalbanken.
Tjejerna iväg på sitt.
Båtmastarna skymtade bakom det höga gräset.
Endast insekterna blev mitt sällskap.
Och tankarna.
Och minnena.
Minnen som tog mig tillbaka till traktoråkning och blomjakt för att klä stången.
Minnen av nakenbad på själva midsommarafton.
Tre medelålders golfare letar efter en bortslagen boll på nionde hålet.
Bonnie Tylers "Total eclipse of the heart " når trummhinnorna på årets kanske finaste dag.
Det blir inte så mycket vackrare än så här...
Tjejerna iväg på sitt.
Båtmastarna skymtade bakom det höga gräset.
Endast insekterna blev mitt sällskap.
Och tankarna.
Och minnena.
Minnen som tog mig tillbaka till traktoråkning och blomjakt för att klä stången.
Minnen av nakenbad på själva midsommarafton.
Tre medelålders golfare letar efter en bortslagen boll på nionde hålet.
Bonnie Tylers "Total eclipse of the heart " når trummhinnorna på årets kanske finaste dag.
Det blir inte så mycket vackrare än så här...
torsdag 24 juni 2010
Hon är ju faktiskt yngre än Lisa...
Hon tog fram gitarren och spelade Winnerbäcks "Hugger i sten".
Hon gjorde sin egen tolkning och den överträffade originalet.
Hon är bara 15 år.
Hon föddes en vecka efter min Lisa.
Jag har följt hennes utveckling.
Hon har utvecklats till en fantastisk tjej.
Det blir overkligt på nåt sätt.
"Lilla Tes" som Lisa säger.
Hon är ju faktiskt yngre än Lisa.
"Lilla Tes" är också en ovanlig tjej.
En ovanligt framåt och självsäker tjej.
Det gör lite ont i hjärtat att inte min Lisa fick samma förutsättningar.
Men.
Jag gläds lika mycket med Clabbe och Monkan, som andades ihop med oss på profylax-kursen för 15 år sedan.
Jag gläds med dom att de har en sån fantastisk dotter.
En 15-årig tjej som utan att tveka sjunger och spelar för oss efter middagen.
Och gör det väldigt bra.
Det värmer.
Tack Therese!
Hon gjorde sin egen tolkning och den överträffade originalet.
Hon är bara 15 år.
Hon föddes en vecka efter min Lisa.
Jag har följt hennes utveckling.
Hon har utvecklats till en fantastisk tjej.
Det blir overkligt på nåt sätt.
"Lilla Tes" som Lisa säger.
Hon är ju faktiskt yngre än Lisa.
"Lilla Tes" är också en ovanlig tjej.
En ovanligt framåt och självsäker tjej.
Det gör lite ont i hjärtat att inte min Lisa fick samma förutsättningar.
Men.
Jag gläds lika mycket med Clabbe och Monkan, som andades ihop med oss på profylax-kursen för 15 år sedan.
Jag gläds med dom att de har en sån fantastisk dotter.
En 15-årig tjej som utan att tveka sjunger och spelar för oss efter middagen.
Och gör det väldigt bra.
Det värmer.
Tack Therese!
onsdag 23 juni 2010
Over and out!
Vi var i Uppsala i vintras.
Uppdrag: Slå ihop två gratistidningar.
Det handlar om pengar.
Ingen kan säga något annat utan att försköna verkligheten.
Uppsalas gratistidning 18Minuter blir ett med Extra Östergötland.
Redigeringen hamnade till slut i Östergötland.
Det var aldrig nåt snack, egentligen.
Efter månader av hårt utvecklingsarbete kommer snart resultatet.
Uppsala-Jens har varit spindeln i nätet och gjort ett kanonjobb.
Vi har haft mejlkonversation.
Mest allvar och hårt arbete, men en del bus.
Och det är där jag kommer in.
Visst, jag är inte bortkommen i redigering, layout och utvecklingsarbete.
Men, jag är bättre på bus.
Det ger mer utmaning på nåt sätt.
Men nu är det slut.
Jag går på semester idag.
Jag ska inte ljuga.
Eller för den skull försköna verkligheten.
Jag stortrivs med mitt jobb.
Men.
Nu ska jag ägna sommaren åt min Lisa.
Och det är större än något annat.
Uppdrag: Slå ihop två gratistidningar.
Det handlar om pengar.
Ingen kan säga något annat utan att försköna verkligheten.
Uppsalas gratistidning 18Minuter blir ett med Extra Östergötland.
Redigeringen hamnade till slut i Östergötland.
Det var aldrig nåt snack, egentligen.
Efter månader av hårt utvecklingsarbete kommer snart resultatet.
Uppsala-Jens har varit spindeln i nätet och gjort ett kanonjobb.
Vi har haft mejlkonversation.
Mest allvar och hårt arbete, men en del bus.
Och det är där jag kommer in.
Visst, jag är inte bortkommen i redigering, layout och utvecklingsarbete.
Men, jag är bättre på bus.
Det ger mer utmaning på nåt sätt.
Men nu är det slut.
Jag går på semester idag.
Jag ska inte ljuga.
Eller för den skull försköna verkligheten.
Jag stortrivs med mitt jobb.
Men.
Nu ska jag ägna sommaren åt min Lisa.
Och det är större än något annat.
måndag 21 juni 2010
söndag 20 juni 2010
Ett utropstecken fyllt av stolthet...
När fan blir gammal blir han religiös, sägs det.
Jag följde Lotta Bromés viskningar från kyrkan på bilradion.
Jag hann hem för att se bilderna av vigseln.
Och tro det eller ej, men det blev lite rysningar och ett par fuktiga ögon.
En stolthet på nåt sätt.
En fantastisk vacker Victoria fick sin prins.
Borta var alla frågetecken om monarkins vara.
Kvar blev bara ett enda stort utropstecken.
Ett utropstecken fyllt av stolthet.
Stolthet över en kronprinsessa som gör ett kanonjobb och är en perfekt ambassadör för vårt land.
Vacker, smart och charmig.
Vad mer att begära?
Jag följde Lotta Bromés viskningar från kyrkan på bilradion.
Jag hann hem för att se bilderna av vigseln.
Och tro det eller ej, men det blev lite rysningar och ett par fuktiga ögon.
En stolthet på nåt sätt.
En fantastisk vacker Victoria fick sin prins.
Borta var alla frågetecken om monarkins vara.
Kvar blev bara ett enda stort utropstecken.
Ett utropstecken fyllt av stolthet.
Stolthet över en kronprinsessa som gör ett kanonjobb och är en perfekt ambassadör för vårt land.
Vacker, smart och charmig.
Vad mer att begära?
torsdag 17 juni 2010
Jag tänker, att typ Aftonbladet vill ha mitt veckoschema.
(OBS! Detta inlägg är inte vetenskapligt belagt!)
Jag har hunnit bli dryga 40 år.
Det är normalt att summera sitt gångna liv så här långt, har jag hört.
Jag har hittills arbetat i kvinnodominerade yrken och således tjänat mediokert med riksdaler.
Det skapar tankar.
En tanke slog mig.
Jag vill tjäna en jävla massa pengar.
Man lever ju inte i all evighet, liksom.
Jag fick en ide.
Thompas öl-och snus-diet!
Så här i semestertider skriker löpsedlarna: "Gå ner 5 kilo på en vecka".
Jag har, de senaste 20 åren hållt en stabil konsumtion av öl och snus.
Jag har dessutom hållt vikten stabil på runt 80 kilo, vilket anses normalt för min längd.
Så:
Min diet är kanske ruskigt framgångsrik!?
Ingen har marknadsfört en öl-och snus-diet!
Jag tänker, att typ Aftonbladet vill ha mitt veckoschema.
Lösnumren säljer mer än Victorias bröllopsförberedelser.
Jag skriver en bok i ämnet och dominerar media hela sommaren.
Och sedan kan jag bli konsult och somna i ett hav av sedelbuntar.
Ja, varför inte!?
;-)
Jag har hunnit bli dryga 40 år.
Det är normalt att summera sitt gångna liv så här långt, har jag hört.
Jag har hittills arbetat i kvinnodominerade yrken och således tjänat mediokert med riksdaler.
Det skapar tankar.
En tanke slog mig.
Jag vill tjäna en jävla massa pengar.
Man lever ju inte i all evighet, liksom.
Jag fick en ide.
Thompas öl-och snus-diet!
Så här i semestertider skriker löpsedlarna: "Gå ner 5 kilo på en vecka".
Jag har, de senaste 20 åren hållt en stabil konsumtion av öl och snus.
Jag har dessutom hållt vikten stabil på runt 80 kilo, vilket anses normalt för min längd.
Så:
Min diet är kanske ruskigt framgångsrik!?
Ingen har marknadsfört en öl-och snus-diet!
Jag tänker, att typ Aftonbladet vill ha mitt veckoschema.
Lösnumren säljer mer än Victorias bröllopsförberedelser.
Jag skriver en bok i ämnet och dominerar media hela sommaren.
Och sedan kan jag bli konsult och somna i ett hav av sedelbuntar.
Ja, varför inte!?
;-)
onsdag 16 juni 2010
Det är personalen. Jag vet det.
Det är utflykter på sommaren.
Lisa vill helst stanna på skolan.
Allt ska vara precis som vanligt.
Det kräver mycket kraft av en autistisk flicka.
Det kräver kraft och mod av personalen.
Kolmårdens Djurpark är en fin utflykt, men kan skapa ångest för en flicka som är rädd för ljud och många människor på samma ställe.
Vi andra har svårt att förstå.
Men när vi ser ångesten, så förstår vi.
Idag gick det bra.
Lisa var glad och harmonisk, läste vi i dagboken.
Jag blir glad.
Jag blir lättad.
Personalen var lättad och glad.
Jag var inställd på det värsta, för jag vet hur Lisa blir när ångesten tar överhand.
Men det gick bra, och orden i dagboken värmer.
Det är personalen.
Jag vet det.
Jag är inte så imponerad av bankchefer med fet lön.
Jag är inte så imponerad av människor som sitter vid datorn hela dagen och tror att de är unika.
Jag är imponerad av människor som gör ett jobb som inte vem som helst klarar av.
Några förstår vad jag menar.
Andra inte.
Lisa vill helst stanna på skolan.
Allt ska vara precis som vanligt.
Det kräver mycket kraft av en autistisk flicka.
Det kräver kraft och mod av personalen.
Kolmårdens Djurpark är en fin utflykt, men kan skapa ångest för en flicka som är rädd för ljud och många människor på samma ställe.
Vi andra har svårt att förstå.
Men när vi ser ångesten, så förstår vi.
Idag gick det bra.
Lisa var glad och harmonisk, läste vi i dagboken.
Jag blir glad.
Jag blir lättad.
Personalen var lättad och glad.
Jag var inställd på det värsta, för jag vet hur Lisa blir när ångesten tar överhand.
Men det gick bra, och orden i dagboken värmer.
Det är personalen.
Jag vet det.
Jag är inte så imponerad av bankchefer med fet lön.
Jag är inte så imponerad av människor som sitter vid datorn hela dagen och tror att de är unika.
Jag är imponerad av människor som gör ett jobb som inte vem som helst klarar av.
Några förstår vad jag menar.
Andra inte.
söndag 13 juni 2010
Kniven mot strupen...
Ahmed hade fullt upp.
Rakning var närstående med trygg hyvel från Gillette.
"Kom, kompis, jag fixar", sa han.
Kniven var sylvass och såg brutal ut.
Men vem kan motstå äkta turkisk rakning med kniv?
Polis-Robban var på och snart satt vi där.
Det varma raklöddret gnoddes nogsamt in i den skandinaviska huden.
Jag hann inte påtala leverfläcken på överläppen som går läck om man inte är varsam.
Det kan pissa duktigt med blod.
Kniven skar bort det mesta.
Ahmed var van och fann sig snabbt.
Något jävligt skarpt nådde snabbt blodkällan.
Det sved som ett helt saltkar i ett öppet sår, men blodet stoppade direkt.
Jag vill inte veta innehållet i Ahmeds mirakelsprit.
Tre minuter senare (det tog nog inte mer) var hakan len som en barnstjärt.
30 spänn.
Det var värt varje lira.
För hur många idag har rakat sig med riktig kniv?
Lite skrämmande, men en häftig upplevelse.
Turkarna kan det där.
Rakning var närstående med trygg hyvel från Gillette.
"Kom, kompis, jag fixar", sa han.
Kniven var sylvass och såg brutal ut.
Men vem kan motstå äkta turkisk rakning med kniv?
Polis-Robban var på och snart satt vi där.
Det varma raklöddret gnoddes nogsamt in i den skandinaviska huden.
Jag hann inte påtala leverfläcken på överläppen som går läck om man inte är varsam.
Det kan pissa duktigt med blod.
Kniven skar bort det mesta.
Ahmed var van och fann sig snabbt.
Något jävligt skarpt nådde snabbt blodkällan.
Det sved som ett helt saltkar i ett öppet sår, men blodet stoppade direkt.
Jag vill inte veta innehållet i Ahmeds mirakelsprit.
Tre minuter senare (det tog nog inte mer) var hakan len som en barnstjärt.
30 spänn.
Det var värt varje lira.
För hur många idag har rakat sig med riktig kniv?
Lite skrämmande, men en häftig upplevelse.
Turkarna kan det där.
lördag 12 juni 2010
Chipstuttar och magdans...
Klockan närmade sig 23.
Det var vuxenshow på hotellteatern.
Kroppen och sinnet förberedde sig på en natts sömn innan nästa dag på stranden.
Och då.
Plötsligt sträckte magdansösen fram sin hand och drog upp mig på scenen.
Under bråkdelen av en sekund kom så tanken att backa.
Men hur fegt vore det inför hundratalet åskådare?
Vi blev tre överraskande män i 40-årsåldern i magdansösens uppvisning.
Hon slet brutalt av oss på överkroppen och fick oss att göra några snygga moves till skön musik och många skratt.
Och det var precis då som tanken gick till ett mer aktivt liv.
NT-Johny benämnde det så väl.
Chipstuttar.
Ja, det är så det ser ut när överkroppen blir fyrtio.
Tre veckor utan träning gör att tyngkraften tar över.
Det går inte längre att leva på gamla meriter.
Nej, nu blir det träning.
Hård träning.
Vem vet när jag hamnar på scenen i bar överkropp igen?
Det var vuxenshow på hotellteatern.
Kroppen och sinnet förberedde sig på en natts sömn innan nästa dag på stranden.
Och då.
Plötsligt sträckte magdansösen fram sin hand och drog upp mig på scenen.
Under bråkdelen av en sekund kom så tanken att backa.
Men hur fegt vore det inför hundratalet åskådare?
Vi blev tre överraskande män i 40-årsåldern i magdansösens uppvisning.
Hon slet brutalt av oss på överkroppen och fick oss att göra några snygga moves till skön musik och många skratt.
Och det var precis då som tanken gick till ett mer aktivt liv.
NT-Johny benämnde det så väl.
Chipstuttar.
Ja, det är så det ser ut när överkroppen blir fyrtio.
Tre veckor utan träning gör att tyngkraften tar över.
Det går inte längre att leva på gamla meriter.
Nej, nu blir det träning.
Hård träning.
Vem vet när jag hamnar på scenen i bar överkropp igen?
fredag 11 juni 2010
Första och sista gången...
"Billigare än Ullared", skrek skyltarna.
Det var hysteriskt.
Handlarna bokstavligt slet in kunderna i butiken.
Side stad i Turkiet.
I samma stund som handen nådde addidasplagiatet kom repliken:
Prova!!! Special price for you!!!
Det fanns ingen chans att backa.
Jag har inga fördomar, säger jag.
Skitsnack!
Jag tycker inte om turkisk försäljningstaktik.
Det är kränkande när svordomarna haglar på turkiska när köpet inte går i lås.
Det är kränkande när försäljaren ropar: Jävla svensk, när köpet inte går i lås.
Jag kan aldrig acceptera det.
Det må vara turkisk praxis i turistkvarteren.
Det må vara deras levebröd.
Jag skiter i det.
Jag accepterar inte en kränkning.
Jag har varit i Turkiet två gånger under en och samma vecka:
Första och sista gången.
Det var hysteriskt.
Handlarna bokstavligt slet in kunderna i butiken.
Side stad i Turkiet.
I samma stund som handen nådde addidasplagiatet kom repliken:
Prova!!! Special price for you!!!
Det fanns ingen chans att backa.
Jag har inga fördomar, säger jag.
Skitsnack!
Jag tycker inte om turkisk försäljningstaktik.
Det är kränkande när svordomarna haglar på turkiska när köpet inte går i lås.
Det är kränkande när försäljaren ropar: Jävla svensk, när köpet inte går i lås.
Jag kan aldrig acceptera det.
Det må vara turkisk praxis i turistkvarteren.
Det må vara deras levebröd.
Jag skiter i det.
Jag accepterar inte en kränkning.
Jag har varit i Turkiet två gånger under en och samma vecka:
Första och sista gången.
torsdag 10 juni 2010
Att lämna tryggheten är svårt...
Lisa går ut åttan.
Det är sju autistiska barn.
Bildschemat är uppsatt så att de förstår.
Det är en personal på varje elev.
Det tar 15 minuter och så är allt över.
Det är ingen vanlig skolavslutning.
Det är förvånansvärt lugnt, men det beror på personalen.
Allt är planerat in i minsta detalj.
Det låter konstiga ljud hela tiden. Några gungar, några skriker. Alla är glada.
"Du ska inte tro det blir sommar...sjungs traditionsenligt, även här.
Det är fint.
Kompisens lillkille slutar på skolan.
Han har gått där i elva år.
Det har varit hans trygghet.
Han får en ros, och bilder på en cd. Bilder från en trygg skoltid, med personal som är handplockad.
Kompisen orkade inte vara med idag.
Jag träffade honom vid lunch.
Jag förstår.
Jag är där om två år.
Tveksamt att jag orkar vara med.
Att lämna tryggheten är svårt.
Det är sju autistiska barn.
Bildschemat är uppsatt så att de förstår.
Det är en personal på varje elev.
Det tar 15 minuter och så är allt över.
Det är ingen vanlig skolavslutning.
Det är förvånansvärt lugnt, men det beror på personalen.
Allt är planerat in i minsta detalj.
Det låter konstiga ljud hela tiden. Några gungar, några skriker. Alla är glada.
"Du ska inte tro det blir sommar...sjungs traditionsenligt, även här.
Det är fint.
Kompisens lillkille slutar på skolan.
Han har gått där i elva år.
Det har varit hans trygghet.
Han får en ros, och bilder på en cd. Bilder från en trygg skoltid, med personal som är handplockad.
Kompisen orkade inte vara med idag.
Jag träffade honom vid lunch.
Jag förstår.
Jag är där om två år.
Tveksamt att jag orkar vara med.
Att lämna tryggheten är svårt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)