Vi hoppas på en tryggare tid...

Som att sätta dig i ett främmande land, med ett främmande språk, utan kläder och pengar. Det är den bästa liknelsen jag kommer på. Lisa har bytt skola. Hon har bytt ut alla fröknar och ordet skola får ett helt nytt innehåll för en liten autistisk flicka. Den gamla tryggheten blåstes bort och den lilla flickan upplever kaos. Det är möten med nya skolan. Det är samtal med alla i LSS-staben i Söderköping. Det är möten inbokade på högsta instans i Norrköpings kommun. Det är korttidschefer och deras chefer. Och mitt i allt står en söt liten Lisa som bara kräver en sak. Trygghet. Hennes ögon är trötta. Hon kämpar för att förstå vad som händer. Vi kämpar för att hon ska få trygghet. Vi ger henne all kärlek när hon är hemma. Vi ger henne all kärlek när vi går ifrån jobbet för att skjutsa henne mellan skolan och korttidshemmet. Vi gör allt vi kan. Vi hoppas på en tryggare tid...

Jag är förbannad och målmedveten. Han skojar med fel person...

"Du ringer på min privata telefon. Jag kan inte garantera någonting". Orden kommer från en ägare på en taxifirma i närheten. Han har ett avtal med Söderköpings kommun att köra bland annat vår dotter. Han ska se till att vår autistiska dotter får en bra taxiresa mellan skolan och korttidshemmet. Vår dotter, liksom andra med funktionshinder, fungerar inte som oss andra. Jag hade tänkt informera lite om vår dotter innan den första resan. Den första resan, som vi släpper henne i okända människors händer. Hon är 17 år, men egentligen två, inuti. Jag hade en liten önskan om att få veta vilka personer som kör, och ansvarar, för min dotter på X antal taxiresor varje vecka. Jag hade velat informera om några enkla saker som gör att hon INTE kopplar loss sig och ger sig på föraren. Men han var inte intresserad. "Du ringer på min privata telefon", sa han två dagar innan den första resan. Vi kan kalla honom Bosse, för han heter så. Bosse var förmodligen den mest otrevliga person jag pratat med i telefon. Jag hade hoppats på att inte just HAN var ansvarig för att administrera körningen för min dotter. Den första resan gick förstås illa, trots att mamma Cina var med. Det var panik, det var ångest i den lilla flickans ögon. Taxin anlände 20 minuter för sent, bilstereon var på hög volym och föraren visste inte vilken väg han skulle köra. Jag ringde till Bosses privata mobiltelefon och avbokade de planerade taxiresorna. Jag är förbannad och målmedveten. Han skojar med fel person...