fredag 3 maj 2013

Det finns inget facit. Det finns bara kärlek...

Det var i maj för snart 18 år sedan. Jag var mitt i livet. Jag skulle bli pappa för första gången. Det var i maj för snart 18 år sedan som tjejen kom. Som vände upp och ned på min tillvaro, som lärde mig vad kärlek betyder. Som lärde mig meningen med livet.
Det är sällan planerat. Man tänker inte så.
Lisa blev till där på Västkusten, en solig och fin dag 1994.
Det var fotbolls-VM på alla storbildsskärmar. Det var Smögen, Lysekil och Strömstad. Livet var enkelt.
Jag vill tro att allt var regisserat. Jag tror att Lisa ville till oss. Jag tänkte inte så då, men känner så nu.
Hon fyller 18. Det skulle kunna betyda myndig och frihet. Det gör inte det.
Lisa vill bara veta vem som jobbar med henne. Hon vill bara ha struktur. Hon vet inget annat. Hon kräver inte mer.
Jag blir glad när hon ler. Jag blir glad när hon skrattar. Det blir inte bättre än så.
Det är svårt att tänka längre än så.
Det är svårt att tänka längre än så som pappa till en dotter med autism.
Det finns inget facit. Det finns bara kärlek.
En dag i taget...

Med en underbar autistisk flicka...som är min dotter...

måndag 1 april 2013

Jag hälsar glatt, men får inte alltid ett hej tillbaka.

Jag har lämnat och hämtat Lisa på nya skolan varje dag nu sedan i augusti förra året.
Vi har samma lämningsställe som dagisbarnen på Gamla Lassaretsområdet i Norrköping.
Massor med föräldrar lämnar sina barn varje morgon, samtidigt som jag lämnar min dotter till gymnasiesärskolan. Alla föräldrar skyndar med sina barn i handen, precis som jag.
Jag hälsar glatt, men får inte alltid ett hej tillbaka.
Men så häromdagen.
En pappa med sin lilla treåring.
Han hälsade först och tydligt på mig och sedan lika högt och tydligt på Lisa.
Lisa märkte det kanske inte, men jag blev glad...

I morgon, den 2 April är det världsautismdagen, inrättad av FN.
Den kommer att uppmärksammas på många ställen världen över, för autism finns överallt.
Det bästa du kan göra för att förstå, för att stödja och för att göra ett bättre liv för alla små sötisar som föds med autism, är att öppna dina sinnen.
Börja där du står.
I Norrköping ordnas en vernissage i Autism och Aspergerföreningens lokal på ST: Persgatan 132. Information och annat tänkvärt mellan klockan 18.00 - 20.00.
Tre tjejer i åldrarna 12 - 23 år ställer ut.

fredag 8 mars 2013

Orden som ger kraft...

Det handlar inte om bekräftelse. Oj, vad en del misstar sig.
Det handlar om att sätta ord på ett annorlunda liv.
Att vänta sitt första barn och bara känna glädje...till att få beskedet att vi fått ett handikappat barn. Det kommer till ett val. Acceptera, eller fly.
För min del har det aldrig varit ett val...det blev liksom givet att älska den lilla tjejen.
Blir så glad när människor ser.
Det kanske krävs en lyssning på vår föreläsning. Vad vet jag? Men det bekräftar att det vi gör berör.
Det bekräftar att det inte handlar om bekräftelse.
Vi lever med våra älskade autistiska barn och gör så gott vi kan.

Tack för en hjärtlig och gripande berättelse om era annorlunda barn! Er kärlek till Lisa och Erik lyste igenom. Vilken tur att de valt just er att vara deras pappor. Jag kommer att följa dej och Lisa på din blogg!
/Kramar Birgitta


Det är orden som ger kraft. Tack!

söndag 10 februari 2013

När pappan behöver det som bäst....

Samlar kraft för att börja skriva igen...
Men börjar med att glädjas över den fina recensionen av Lisas Dagbok.
Sen väntar en liten föreläsningsturné i Stockholm, Örebro, Göteborg och Malmö.
Tror att det kommer att leda till ord, känslor och upplevelser om en annorlunda verklighet...

En bild säger mer än tusen ord heter det. Och även om denna till omfånget ringa skrift är illustrerad med svartvita
bilder är det inte dem jag tänker på i första hand. Jag tänker på styrkan i de vardagens bilder i prosa från en
annorlunda uppväxt som en pappa styckevis delar med oss från sin egen och dotterns verklighet. Autism är ett
komplext handikapp. Thomas Filipsson lyckas på ett konkret och okonstlat sett att förmedla handikappets ibland
råa, kaotiska centrum. Det hjälper oss att förstå. Boken är ett vittnesbörd men framförallt en kärleksförklaring. En
pappa kämpar för sin gravt autistiska dotter. Och Lisa, som trots sitt grava handikapp kan skänka tröst, styrka och
mening till sin pappa när han som bäst behöver det."


Kjell Arwe Rydén/ Lektör Bibliotekstjänst