Tack för att ni finns!

Trumman-Karin ringde.
"Jag har sagt upp mig på Trumman", sa hon.
"Men jag fortsätter på timmar med Lisa, för jag kan inte släppa henne".
Annie sa likadant.
"Lisa håller mig kvar".
Det är så otroligt underbart att höra som förälder.
Vi är vana vid att skriva rad efter rad hur dålig vår dotter är.
Hur lite hon klarar.
Allt för att få behålla assistentlön.
Allt för att få ha henne på särskola och kortis.
Det finns ingen som vill oss illa.
Men systemet är så.
Vi måste regelbundet tala om hur dålig vår dotter är.
Det är inte lätt.
Det tar hårt.
Då blir lyckan stor när personal som jobbar med Lisa berättar hur fantastisk hon är.
Eller när Marie på skolan blir tårögd och säger:
"Vilken underbar dotter ni har."
Det gör det lite lättare att hantera de jobbiga stunderna.
Tack för att ni finns!