Lisa går ut åttan.
Det är sju autistiska barn.
Bildschemat är uppsatt så att de förstår.
Det är en personal på varje elev.
Det tar 15 minuter och så är allt över.
Det är ingen vanlig skolavslutning.
Det är förvånansvärt lugnt, men det beror på personalen.
Allt är planerat in i minsta detalj.
Det låter konstiga ljud hela tiden. Några gungar, några skriker. Alla är glada.
"Du ska inte tro det blir sommar...sjungs traditionsenligt, även här.
Det är fint.
Kompisens lillkille slutar på skolan.
Han har gått där i elva år.
Det har varit hans trygghet.
Han får en ros, och bilder på en cd. Bilder från en trygg skoltid, med personal som är handplockad.
Kompisen orkade inte vara med idag.
Jag träffade honom vid lunch.
Jag förstår.
Jag är där om två år.
Tveksamt att jag orkar vara med.
Att lämna tryggheten är svårt.
Ja det inrutade trygga blir svårt att hålla fast vid när man släpps fri på sommarlov eller för alltid. Personal, lokaler och rutiner går ju liksom inte att ta med överallt.
SvaraRaderaHej! Men vad härligt med en så fungerande skola. Låter underbart! Något skönt att bära med sig i livet sedan :-)
SvaraRadera