Jag tog ett luftsteg och missade trottoaren. Pang, sa det i ryggen.
Det går över tänkte jag, men icke.
Det finns människor i livet som är viktiga för mig.
Ricky, kotknackaren, är en sådan. Han kan min rygg och kör sitt vanliga program varje gång.
"Vi ska dra prylarna till rätta", säger han och visar på sin affisch på väggen.
En rejäl knådning av baksidan, från vader, via korsrygg och nacke. Allt för att värma upp musklerna.
Sedan kommer det.
Ricky placerar mig över kanten på bänken, tar greppet och hoppar till.
Det rasslar till i ryggen och allt är över på två sekunder.
Tack Ricky.
Nu är jag fin igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar