Jag undrar, finns det såna människor?

Honkatten Melissa, två år, söker nytt hem.
Det är extremt många katter som är dumpade i höst, säger föreståndaren på katthemmet.
Det är fullt i alla burar och de som jobbar där har lika många övergivna katter hemma.
De gör det för djurens bästa.
De tar hand om katter som har placerats i en kartong utanför dörren.
De tar hand om katter som har kastats ned i sopnedkast.
Jag blir smått chockad när jag hör orden.
Jag undrar, finns det såna människor?
Ja, tydligen.
-Det är tyvärr vanligt, säger en av frivilligarbetarna på katthemmet.

-Gå in i burarna och fota om du vill. Jag måste ta hand om en omplaceringskatt, sa hon och stängde dörren bakom mig.
När jag öppnade buren smet tre katter ut, snabbare än jag hann blinka.
Shit, tänkte jag och fick tag i två av dem direkt.
Men den tredje, Melissa, var allt annat än sammarbetsvillig.
Jag kröp på knä och försökte locka fram henne från sitt gömställe.
Pinsamt, pinsamt, var ordet som for genom huvudet.
I samma sekund som jag fick in Melissa kom så personalen.
Går det bra, frågade hon?
Oh ja, svarade jag.