onsdag 15 september 2010

En vanlig onsdag som känns som fest...

Jag gick igenom de tomma klassrummen.
Klockan närmade sig 17.
Skolan låg öde och tyst.
Jag hörde ett busigt skratt från skolköket. Ett skratt jag känner igen.
Ett skratt som säger så mycket.
-Lisa mår bra idag, sa Anki.
Det är skön musik för en pappa som kommer från en lång arbetsdag.
Det betyder att det blir en bra kväll.
Det betyder att jag bara behöver vara pappa. Som alla andra pappor. Nästan.
Farfar kom in i köket.
Lisa och Linnea dansade. Det var skratt och skön stämning.
Farfar är van att det råder kaos här hemma.
Han har sett jobbiga stunder.
När autismen visar sin svåraste sida.
-Jag måste stanna och titta, sa han och lutade sig mot diskbänken.
Det betyder att han är smått chockad, men njuter av varje sekund.
Det är glädje, på gränsen till lycka.
Det är en vanlig onsdagskväll, men vardagen blir till fest på nått sätt.
Vi firar med chips.

Lisa vill ha det så.

6 kommentarer:

  1. Ja, jag håller verkligen med Johanna! Det är underbart och härligt. Det gör mig glad. :-)

    SvaraRadera
  2. Så klart det blir chips :) Man ska passa på att njuta och må bra såna fina, härliga dagar!
    Kram Nina!

    SvaraRadera
  3. Många tuffa dagar ger mer uppskattade dagar när det verkligen går som det borde vara.

    Hoppas du förstår vad jag menar, blev lite konstigt formulerat kanske.
    Men just så är det.

    SvaraRadera
  4. Ja, kan bara hålla med Anki. Det märks så tydligt på Lisa att hon verkligen mår bra!

    Ha det gott!

    SvaraRadera