fredag 19 november 2010

Jag har svårt att dölja min stolthet...

"Pappa, jag vill att alla ska vara med i skolan!"
"Och så är jag rätt snygg!".
Jag har svårt att dölja mitt leende.
Hon har en syster som är autistisk. Hon har kommit på undantag.
Men den lilla tjejen hade nåt speciellt, jag kände det när hon kom för tio år sedan.
Hon är tuffare än jag nånsin varit.
Linnea är van vid kaos. Hon är van att pappa tar hand om storasyster.
Hon vet var hon ska vara när Lisa krossar fönster.
Jag brukar ha fullt upp då, men jag ser.
Jag ser en tjej som är cool och fylld av självförtroende.
Hon har en tuff uppväxt, men tycks klara det bättre än någon kräver.
Jag har en fantastisk autistisk dotter.
Och en fantastisk, ovanligt vanlig dotter.
Jag har svårt att dölja min stolthet...

6 kommentarer:

  1. Vad bra!!! För den stoltheten finns ingen anledning att dölja!!!!!

    SvaraRadera
  2. Ahmen klart du är stolt!!! Med rätta:_) Kram

    SvaraRadera
  3. Läser och ler! Så fint och med sådan värme...
    Ha en bra vecka//Lena

    SvaraRadera
  4. Tack Lena!
    Små, små ord som gör allt lättare...
    Ha en bra vecka du med!

    SvaraRadera
  5. Hej hamnade i din blogg av en slump o blev fast... Har suttit O läst en massa blogginlägg.
    Kommer att återkomma och läsa mera...
    Är själv mamma till 4 barn med funktionshinder ingen dag är den andre lik man vet aldig vad dagen har att erbjuda men såklart man är stolt över sina barn.
    Skriver själv blogg om vardagen..

    SvaraRadera
  6. Hej Eva!
    Ja, det är helt otroligt vad många som bloggar om sina annorlunda barn.
    Bra att känna igen sig!

    Ska kolla din blogg också!

    Ha det gott.

    Thomas

    SvaraRadera