Kärleken till sitt barn är alltid störst...

Lördagen var svår.
Lilltjejen somnade trots allt i balans.
Tiden gick långsamt och blev vår motståndare.
Men till slut, efter oro, hormoner och en stor portion kärlek, kom så vilan.
Vilan för en autistisk tjej som brottas med autismen och sina tonårshormoner.
Det är en fight på hög nivå. En fight med hög riskfaktor.
En fight som genom tur och skicklighet landar med en okej skadelista.
Vilan för en pappa, som måste fixa sisådär en 15 timmar till innan helgen är över.
Situationen kräver kreativitet.
Jag har blivit en mästare på det.
Läsa av, justera, invänta...hämta kraft och behålla lugnet.
Varje sekund, varje minut i 15 timmar.
Taktiken har funkat, så här långt....
Det är bara åtta timmar kvar nu.
Arbetsmiljöverket skulle slå bakut.

Men lagar och regler står sig slätt i den här världen.

Kärleken till sitt barn är alltid störst...