Min älskling...

...är 14 år , autistisk, med utvecklingsstörning.
Hon är bäst i sin värld. Men hon kan vara svår. Mycket svår. Lisa saknar de spärrar som vi andra har. När det är kaos är det KAOS!
Så har det varit idag. Hon är arg, och röjer allt i sin väg. Ibland glad, men mest arg. Hon vet inte varför, och hon ansvarar inte för konsekvenserna. Det gör jag. Jag måste, för vem gör det annars!? Det är svårt ibland, och gränsen för vad man klarar tänjs som ett gummiband. Till slut brister det. Och hur blir det då?!
Som tur är så finns det timmar på dygnet för återhämtning. Annars skulle det aldrig gå.
I morgon går jag till jobbet.
Räkmacka i jämförelse. Som att sno godis från små barn!
Somliga förstår. Andra inte.

Lifegard Cyprus bay

Lifegard Cyprus Nissi beach

Panicos, kung av Cypern

Han gled in på frukostbuffén med en trasa i handen och förkläde runt midjan. Med pondus och lätt framåtlutad gång hade han full koll på de hundratalet matgästerna.
Plötsligt räckte han ut tungan till Linnea. Han rörde inte en min och fortsatte förbi.
Nästa gång räckte han ut tungan igen och Linnea svarade på samma sätt. Med ett blinkande öga och ett snällt leende hade han nått sitt mål.
Panicos återkom till kvällsmiddagen på den fina restaurangen. Samma glimt i ögat som de senaste tio åren.
"Jag älskar mitt jobb", sa han.
Vi hade träffat kungen av Cypern.

Vener och artärer...

Blodomloppet. Vad är det för jävla namn på ett löp?
Min kropp ska flyttas runt i behagligt tempo cirka 5 kilometer. Huva!
Känner mig faktiskt i hyfsad form. Vi får se hur det går!?
Stor del av Extras redaktion deltar. Prestige? Nej, jag tror inte det.
Vädret hjälper oss inte. Nej, här är det vilja, vilja och lite mer vilja.
Vet inte om det är så nyttigt, men kul ska det bli!

Chef för en dag

Sitter alldeles ensam på redaktionen. Har precis fördelat jobb till mina medarbetare. Det är något visst, det där att vara ledare.
Reinfeldt till Linköping, tioårsdag för Malexander, tjej som utgav sig för att vara läkare, poliskonferrens i säkerhetssalen, bilar som går sönder, kollegor som är risiga, men ger järnet ändå! Upprörda tennisspelare (Hallå! Spela tennis istället!). Det är roligt nästan jämt!
Och mitt uppe i allt, kommer det där som kallas livet.
Stanna upp och njut!

Snus-bakslag

Efter dryga månaden kom så bakslaget, eller misslyckandet, eller lyckan. Allt beroende på från vilket håll man ser det.
Klartext:
Jag köpte en dosa General white portion. Det är lägre nikotinhalt i den. Jag vet, riktigt dålig ursäkt.
Men det räckte för att bli människa igen.
Har syndat någon vecka nu och har inte bestämt mig var det landar.
Snusare eller icke snusare. Jag vet faktiskt inte. Just nu är jag snusare-light..eller nåt!

Cypern...

Landade på Lanarca flygplats. Värmen slog till som en vägg. 30 grader är varmt. Sommar!
Hela ön är snustorr och de har byggt upp lite låtsasvärldar runt hotellen. Helt sjukt egentligen.
Allt är så turistigt och välplanerat. Allt för att locka turister. Men va fan, vem ska klaga!?
Det är ju här, runt medelhavet människan började trampa, eller?
CU

Journalister utan dator...

Det var smått kaos på redaktionen idag. Serverbyte gjorde att vi skulle vara utan vårt viktigaste verktyg, datorn, i fyra timmar.
Hmm.. det skulle väl gå.
jag åkte på pressvisning utan att veta tiden. jag kom en timme för tidigt, men utställnings-Bonnie var snäll och gjorde en egen visning för bara mig. Tack!
Efter tre bilder med kameran la minneskortet av. Snabbt fick jag åka till stan och köpa ett nytt.
väl tillbaka på redaktionen var serverjobbet försenat.
Stressen kom smygande och vi övervägde att åka över till Linköpingsredaktionen. det blev aldrig så, men vi upptäckte verkligen vad beronde en tidningredaktion är av fungerande datorer.

Pegasus

En dag på jobbet...

"Det är helt sjukt det där, att man får betalt för att göra det bästa man vet, att spela musik". Orden kommer från en av killarna i bandet Pegasus. De spelar riksfinal i Rockkarusellen i Eskilstuna på lördag.
Han är bara 14 år och visade inga som helst divalater. Han spelar i ett band för att det är det roligaste som finns.
Jag rullade in min Volvo, helt förutsättningslöst, på parkeringen vid Waldorfskolan i Söderköping. Rektorn kom med glass till alla elever. Skolan hade just fått ett kulturbidrag på 50 000 kronor. Det skulle firas.
Skolan var nog den mest idylliska jag sett. Mitt i skogen (nästan), omgiven av fantastisk natur. Överallt harmoniska elever.

"Vattentärningarna"

Foto: Pernilla Ringqvist

Världens bästa jobb!

Jag träffade en tjej i dag. Hon är bara 14 år och redan en extremt duktig fotograf. Efter knappa timmen av intervu och fotograferande sa hennes lärare:
Vilket bra jobb du har!
Ja, visst har jag. Jag får träffa intressanta människor varje dag. Och dessutom får jag göra mina favoritsysslor, skriva och fotografera.
Jag är en betraktare. Jag älskar att stå vi sidan om och göra mina egna tolkningar av verkligheten. Det är ju det jag gör. Fotar och skriver på mitt sätt.
Och jag får betalt!

Racing...

Som grabb på nytt...

Är alldeles lycklig efter en underbar lördag.
Rektor-Jonny fyller 40. Det firades med kidnappning, gokart, kära möten, mat och dryck.
Jag placerade mina 80 kilo i den lilla gokarten och blev som grabb på nytt. Någonting hände i samma sekund som visiret fälldes ner.
Borta var den behärskade 41-åringen och fram kom den lilla busiga killen, som hade ett mål i sikte: Först i mål efter åtta varv på banan.
Varje kurva togs med skrikande däck och adrenalinet pumpade.
WOW!
Det räckte inte ända fram. Jensa och Jonny var för bra. Bara att gratulera.

Märkt för livet

Extra-Angelica skickade ett MMS. Hon hade gjort en fin tatuering på underarmen.
Hon pratade om det i veckan. Jag undrade om hon hade tänkt igenom vad det innebär. Att det liksom inte går att ångra sig.
Jodå, hon hade bestämt sig! Jag gillar det. Att göra det man prata om.
Jag är lite trött på människor som snackar mycket och ...inte gör så mycket!
Bra Angelica!

Rayban-88..nu är de på igen!

Brände sviten...

Shit!
Förkylningen slog till obarmhärtligt.
Jag missade Grabbhalvan, för första gången sedan starten 1992! Det svider rejält. Vi var bara 25 stycken kvar. Nu är de 24.
Men, det är bara att bita ihop. Jag är tillbaka på banan om ett år!
Nikotinet ja. Det är faktiskt svårare att låta bli när man är sjuk. Man tycker lite synd om sig själv och vill gärna stoppa in "nappen".
Jag får nöja mig med andra godsaker. Gammelgubben fyllde 64 idag. Han bjöd på danskt öl. Det är fint. Det blev två.
I morgon går "The final tour" till Nyköping igen, för sista föreläsningen i vår. Vi fick lite vink om att det var fler på gång i höst. Det känns bra.
På lördag är det bus. Det var länge sedan.
Hoppas kroppen är redo då.

Pappan såg uppgiven ut...

Vi pratade om livet med våra annorlunda barn. Under knappa två timmar i ett fullt stadshus i Nyköping bjöd vi på glädje, sorg och dråpliga ögonblick.
NT-Willner tyckte det var stort att vi föreläste i maktens boning. Där den blåa makten tar sina beslut.
Det är lätt att beröras när vår berättelse är så uppskattad.
I varje liten stad, finns många annorlunda barn, många föräldrar med frågor, förtvivlan och ensamhet.
Vi vill tro att vi gör lite nytta när vi är ute på "missionen", som han sa, den äldre herren i Kinna. Hans son föddes med Downs syndrom på 60-talet. Det var svårt att acceptera då. Läkaren föreslog föräldrarna att lämna bort sitt barn.
Den lille killen föddes i fel tid.
Lisa och Erik finns i en tid då förståelsen är större.
Efter föreläsningen igår dröjde de sig kvar. De ville prata. Deras son är fyra år och har autism. De är mitt uppe i sorgearbetet. Sorgen över det barn de inte fick.
Pappan såg uppgiven ut.
Jag tror att Mats och jag gav några värdefulla ord på vägen.
Den långa, tuffa men underbara vägen.

Havet...

"Livet består av möten"

Orden kom från pastor Wenhov. Jag satt och halvsov i kyrkbänken när citatet fastnade i minnet.
Så sant. Livet består av möten.
Som killen som kämpar mot sin dyslexi och ska bli skådespelare.
Som kvinnan som är lam i hela kroppen och ändå har livsgnistan.
Som tjejen på Apoteket som ler så vackert varje gång.
Som hårdrockarkillen som sa "Se till att ha något att se fram emot".
Som vaktmästaren som sa " Ny dag, nya möjligheter."
Som student-Karolina med sin balklänning.
Några möter du under några få sekunder och ser aldrig mer.
Någon gör ett starkt intryck.
Någon gör dig varm.
Några går obemärkta förbi.
Några finns alltid kvar.
Livet består av möten.

My space...

Back in business

Tillbaka på redaktionen efter x antal lediga dagar. Från grönmyllan i Snövelstorp till ett välstädat, nåja, kontor.
Kul att redigera igen. Jag älskar att plocka med text, bilder och rubriker.
Förra NT-kollegan Lotta beskrev sitt jobb för en liten kille:
"Jag lägger pussel på jobbet".
Lillkillen vill nog också bli redigerare när han blir stor.
Ja, man får faktiskt ha kul på jobbet. Eller rättare sagt, man SKA ha kul på jobbet!
Jag har kul på jobbet, och jag tänker fortsätta med det.
Jag fick med Extra-Eva till mitt favvo-hak i dag. Pastarestaurangen i Hörsalsparken.
Hon sa aldrig vad hon tyckte om maten. Hon kanske inte följer med fler gånger.
Just nu skriver hon text om IFK Norrköpings drabbning mot Sirius. Hon lyssnar på Radiosporten direkt.
Vad hon säger om IFK....vågar jag inte skriva.

Bus i bilen

Östgötacruising

Dag 21.
En skön helg i solen. Kolmårdens djurpark bjuder alltid på nåt nytt. Det är vääääldigt dyrt att gå in, men parken är ju faktiskt unik.
Lisa tycker bäst om Bamses värld. Hon lyssnar noggrant och länge på de inspelade melodierna vid varje hus. "Bamses låt"...säger hon och ser så nöjd ut.
Lisa har lite speciella läten och skriker högt av glädje. Det drar många blickar till sig. Både från barn och vuxna. Lite kul att studera faktiskt. Funderar på att ta entré.
Sedan bar det i väg till idyllen Labbemåla. Lisa mötte hönsen med skräckblandad förtjusning. De gick fritt idag.
Svärmor hade gjort en flaska svartavinbärssaft åt mig...mums.
Linnea hade sovit över med kusinen Lovisa. Hon ville knappt följa med hem.
Skola och jobb i mörrn..eller möra..vilket hon nu säger, Extra-Ida från Västergötland.

Energi...och lycka!