onsdag 30 september 2009


Den stora matchen i obygden...

"Vi ska äga dom", sa Linnea och klev ur bilen.
Sex bilar från Västra Husby rullade in i Tallboda för säsongens sista match.
Tjejerna är 9 år och sådär lagom intresserade av fotboll.
Men nu var det annat i blickarna.
De stora förlusterna i ryggsäcken var liksom bortblåsta.
Efter tredje arénan i Tallboda, utanför Linköping, hittade vi äntligen rätt.
Lagom till avspark lade sig mörkret över den gropiga 7-mannaplanen.
Det var inget snack. Den snöpliga förlusten från i våras skulle revancheras. Och det med besked.
Fokus och mycket vilja ledde till den rättvisa 2-1 segern när lamporna slocknat.
Jublet ville liksom aldrig ta slut.
Det spelade ingen roll att höstkylan hade slagit till denna kväll på bortaplan.
Det var matchanalys och ett leende på läpparna de fyra milen hem till Snövelstorp.

Tack tjejer! Vi ser fram emot en spännande fotbollsvår på de gröna mattorna i obygden.

Och tack Lotta och Mia för att ni är de bästa tränarna!

Och att ni sätter glädjen före resultatet...

måndag 28 september 2009


FREEEZE!!!!

"Nu är det din tur att skjuta", säger polismannen.
Öh, eh... ska jag skjuta? klämmer jag fram.
Och plötsligt ser jag alla häftiga scener med dragna vapen framför mig.
Klart jag ska skjuta och känna mig jävligt manlig för ett par sekunder, kom så snabbt i mitt huvud.
Sig Sauer, 9 millimeter, polisens tjänstevapen i handen på en journalist. Man tackar.
Patronen ligger i loppet...och pang! I axeln på pappdockan. Avstånd sju meter.
"Hyggligt för att vara första gången, säger polismannen och ler.

Och jag ler hela dagen....

lördag 26 september 2009

Pappa och lillklutt...


Skönsång av hög klass...

Rådmansgatan 6a. Fredag kväll.
Andy bjöd in till gitarrkväll, årets höjdpunkt.
En bunt texter låg framme sedan förra gången. Gitarrerna stämdes och första ölen öppnades.
Ullis var gäst och ökade upplevelsen med ljuv stämma.
Ricky dominerade totalt med flinka fingrar över banden, med öppningsnummret "The river".
Kent, Lundell, och Winnerbäck avlöstes av Oasis, U2 och 4 Non Blonds.
Andy höll ovanligt låg profil och lekte mest med sin nyinköpta Canon 1000 och världens minsta fotostativ.
Lasse strumpa var i högform. Hade grundat med några stänkare innan entrén 20.15.
Formen övergick snart i gamnacke och pinnstolen blev svår att bemästra.
Avrundningen på Bomullsfabriken, på historisk arbetarmark, slutade odramatiskt.
Ricky var trött.
Ullis dansade loss.
Andy ägde baren.
Lasse, som har vanan inne, flörtade friskt.
Thompa avslutade med ett skrovmål på snabbhak.
Så mysigt det kan vara ibland.

Och tack....vad fina ni är!

torsdag 24 september 2009



Camilla Håkansson

från Norrköping

Det är sååååå bra!

Det är fantastisk tv-underhållning.
Drömmar, förväntningar,känslor, nervositet, tårar och förtvivlan.
Det är ungdomarna som har sångröster så att varje litet hårstrå på kroppen reser sig.
Det är grabbarna som är så nervösa så att de måste byta kalsingar.
Det är tjejen som har levt 20 år och ingen har sagt att hon inte kan sjunga...förrän nu.
Det är en Anders Bagge i sitt livs form som levererar kärlek i varje blick och kommentar.
Det är Laila Bagge som är riktigt cool utan att glänsa.
Det är Andreas Carlsson som har en blick som kunde döda, och blir lite töntig.

Tack TV4 för Idol.

I Östergötland finns allt...





...till och
med foder
för hungriga
veterinärer.

onsdag 23 september 2009


Ämnet var sex

Jag klev in i fiket på gymnasieskolan. Jag var på jakt efter två tjejer och en kille för en enkät och bild.
Ämnet var sex.
Jag höjde rösten och bad om tre frivilliga. Jag droppade inte ämnet direkt i fall de skulle backa.
Väl på skolgården ställde jag så frågan till de tre och blev glatt överraskad.
Det handlade om att tjejer, enligt ny undersökning ställer upp på sex, trots obehag, olust eller smärta. Allt för att underkasta sig grabben och inte göra honom besviken.
För det första var denna fråga inte på något sätt konstig eller pinsam för någon av dem.
För det andra så hade de tre gymnasieeleverna utförliga och mycket förnuftiga förklaringar och svar.
Herregud, tänkte jag. Inte var jag sådär mogen i mitt resonemang kring sex när jag var 16 år.
Jag lämnade dock skolan med ett leende på mina läppar och en stolthet över dagens ungdom.
Inte mycket var bättre förr.

söndag 20 september 2009


En annan del av Snövelstorp...

lördag morgon 07.50.
Lisa och jag rullar ut för första bilfärden. De flesta sover.
Lisa är nyfiken och vill snabbt ut på vägarna. Hon vill inte missa nåt.
Affärerna har inte öppnat än, så vi får åka runt, liksom.
Lisa hör en bil tuta och skrattar högt. De är busiga, säger hon.
Tålamodet tar snart slut och vi hänger på låset till Hamids Pressbyrå.
Lisa vill ha mer godis än pappa tillåter och får spelet.
Pappa plockar godisbitar på golvet.
Vi fikar första gången 09.30. Sedan bil, fika, mellis, bil, lunch, bil, mellis, data, bil, vilar i 30 sekunder på pappas säng, hemlis, sista bilturen, middag, data, kvällsmat, kasta stolar, data, bada, borsta tänderna....upp i sängen, tjata på pappa.
22.00....Lisa sover.

lördag 19 september 2009


Madonna

Hon ändrade min världsbild.
Året var 1982.
Madonna tog över mitt pojkrum. Hon hade det som fick en 14-årig kille att fullkomligt explodera.
Utstrålning, närvaro...och en uppenbarelse som stannade klockorna.
Inte en centimeter av tapeterna syntes. Överallt bilder av kvinnan som blev en stor idol i många år.
Hon sjöng inte klockrent. Det behövdes inte. Hon hade det som krävdes för att dominera popvärlden i nästan tre decennier!
Vad mer att begära!?
Slå det, den som kan!
Jag hävdar fortfarande att hon är störst! Alla kategorier!

torsdag 17 september 2009


En blomma till dig!

Den här blomman är till dig!
Ja, just dig!
Du är unik! Glöm aldrig det.
Det har aldrig funnits någon som du. Och kommer, faktiskt aldrig, finnas någon som du.
Du betyder jättemycket för människorna i din omgivning.
Ibland tror man inte det, men så är det.
Vi glömmer ibland, att se varandra. Det är så vi funkar. Vi har fullt upp med att vara oss själva.
Därför ger jag dig denna blomma, för att du ska titta upp, vara stolt över dig själv.
Men också för att du ska se, och uppskatta, de som behöver dig mest.

Vardagen på en arbetsplats...nära dig.

Hon är arbetsgivare och chef för 32 anställda.
Lokalerna är trånga men produktionen är hög.
Hon har noga kartlagt sina anställdas kompetetens och gjort ett individuellt arbetschema till alla för bästa resultat.
Just idag, kommer tre ur personalen för sent till sitt arbete. En hade inte ätit frukust, en hade blivit trakasserad på väg till jobbet, och den tredje visste inte var hans mamma var.
På lunchrasten kommer en anställd in på chefens kontor och berättar att två av de nyanställda har slagits. Den ena blöder.
På eftermiddagen flyter produktionen på som vanligt.
Ett tiotal i arbetsgruppen har tröttnat på sitt jobb och kastar saker i lokalen.
Någon har ont i magen och ytterligare nån har slarvat bort sina arbetsredskap.
När de anställda slutligen gått hem planerar chefen uppgifter för nästa arbetsdag.
På kvällen ringer några personer, hem till chefen. De är föräldrar till hennes anställda.
De är lite oroliga för arbetsklimatet och kräver ett krismöte.

Man kan tro att den här chefen tjänar bra....det gör hon inte.

Underskatta aldrig ditt barns fröken.

tisdag 15 september 2009


En dag som ger så mycket...

Hela Himmelstalundsfältet var fullt av ungar, kändes det som.
Grannen tipsade om Victoriaskolans samarbetsdag på bästa sensommarvis.
Högstadieeleverna fick det perfekta avbrottet från en torr skolmiljö.
Att de under samarbetsövningarna fick så mycket mer än själva tävlingsmomentet, struntade de förmodligen i.
Men de får så mycket mer. Alldeles gratis.
Att bara blanda klasserna lite och lära känna nya individer.
Att få ramla över hindret utan att nån skrattar.
Att få övervinna sin rädsla.
Att kunna ta blicken från den tuffa tjejen.
Att kunna acceptera att alla är olika.
Möten. Det handlar om möten. Allt handlar om möten med människor.
Vi kan inte träna för mycket på det.
Bra Victoriaskolan!

måndag 14 september 2009


Han dejtar framför kameran

Han gör det många killar i hans ålder aldrig skulle göra. Han dejtar en singelmamma i konkurrens med fem andra framför kamerorna i "Ensam mamma söker" på TV3.
Lasse Ström är fotbollssnyggingen med halva den kvinnliga Norrköpingspopulationen.
Han har spelat i Superettan, varit rörkrökare, gymnastiklärare och nu jobbar han med att laga och serva kaffemaskiner.
Han ger, på nåt sätt, ett blygt intryck. Men nånstans därinne lyser ett hyfsat självförtroende igenom.
Om inte annat har grabben, som är född i Eskilstuna, ett jävulskt mod.
För vem skulle utsätta sig för en sån här grej!?
Läs om hur Lasse tänkte i Extra Östergötland i morgon.

lördag 12 september 2009

Perspektiv på livet...

Hon har en ny fin peruk. Cellgifterna har tagit hennes hår.
"Jag har aldrig varit så fin i håret", säger den nyligen pensionerade läraren, med ett strålande leende.
Hon fick beskedet strax innan det efterlängtade slutet på en lång lärarkarriär.
Det kunde ta knäcken på vem som helst.
Hennes livmoder är borta och nu vill de ta bort brösten.
"Bara det inte påverkar min armstyrka. Jag måste ju göra allt hemma", säger hon och pratar om sin handikappade man.
"Det har blivit lite dåligt med styrketräningen på sistone, men idag ska jag luncha med en gammal kollega".
Jag kunde bara lyssna och låta mig inspireras. Hennes livsglädje slår knock på den dödliga sjukdomen.
Hon är värd att vinna fighten.

fredag 11 september 2009


Han är 34 år. Han är den mest sociala människa jag känner.
Han har Williams syndrom.
Året var 1992. Björna knackade på i slöjdsalen på Rambodalsskolan och frågade om han fick komma in.
Han tycker om maskiner, berättade han.
Björna strålade av nyfikenhet, livsglädje och busighet.
Jag blev såld och kunde inte göra annat än tycka om honom.
Han njöt av stunderna vi hade tillsammans. Han älskade stunderna då vi gick utanför ramarna och skrattade brallorna av oss.
Björna och jag har känt varann i 17 år nu. Vi är två gamla gubbar som har roligt ihop, brukar vi säga.
Vi studerar skogsmaskiner på Elmia i Jönköping, vi förstör öronen på Mantorp park i dragracingmullret, vi springer Grabbhalvan, vi kollar in söta tjejer på stan, vi hänger i baren på krogen. Vi summerar veckan på telefon och är, på ett självklart sätt, i varandras liv.
Han är helt enkelt en av mina mest självklara vänner!
Tänk om flera var som han.
Du är ett föredöme, Björna!
Tack för att jag får vara din kompis.

onsdag 9 september 2009


Dissa svenska skolan ..!!

Jag går i nian, har alltså gått i skolan, fem dagar i veckan i nio år. Vad har jag lärt mig?? Att spela Skippo, jag det har jag lärt mig och det är jag bra på. Vad har jag mer lärt mig? Jo om hårda och mjuka vokaler, undrar om jag får jobb som en fotograf om jag kan mjuka och hårda vokaler? Eller att jag kan gångertabellen??? Varför ska man lära sig historia om man ska jobba som fotograf eller ridlärare..? Jo, det är klart om jag ska plöja en åker med hjälp av häst kan det ju vara viktigt, eller?
Jag tycker skolan ska vara mer yrkesinriktad och att man som elev kan få prova på olika yrkesområden och jobba tematisk utifrån det. Som ex, jag vill blir fotograf och vill då i skolan jobba med allt som rör en fotografs arbete. Redan från år sju borde man få välja vad man ska göra, tex om man ska bli fotograf kan man få ha fotolektioner eller om man ska bli ridlärare att man får vara i ett stall och hjälpa till som ridlärare med en riktig ridlärare. Dags att göra nåt åt skolan den är rena stenålder!

Pernilla/ 15 år

fredag 4 september 2009

Mammans tårar...

Föreläsningsrum "Runstenen" var fullt. Cirka 70 personer.
Alla, med det gemensamt, att de har ett handikappat barn.
Det handlar om sorg som ska bearbetas. Livet tar en oväntad vändning, när man förstår, att det lilla underverket är annorlunda.
Det tar år av förtvivlan, hopp och massor med frågetecken.
Till slut landar man, till slut accepterar man, till slut blir man stark. Men man behöver vägledning.
Mats och jag har gått igenom alla processer. Vi vet vad det handlar om. Vi vill dela med oss av våra erfarenheter.
Vi förstår att det är viktigt, när lika många nya åhörare dyker upp på Habiliteringens årsdag för föräldrar och anhöriga.
Det känns i hjärtat när mammans tårar rinner när vi berättar. Vi vet vad hon går igenom.
Snart förstår hon att njuta av allt. Det tar tid. Hoppas att vi har förmedlat hopp och glädje under 80 minuter till mamman som bara ser det jobbiga nu.
Vi gör en mission, som mannen i Borås sa.
Vi hoppas det.

torsdag 3 september 2009


Puls på jobbet...

"Väpnat rån på Linden", stog i ett sms från redaktionen.
Polisbilen med blåljus åkte förbi i samma sekund.
Jag var på väg till ett annat jobb med kameran på axeln.
Jag bytte riktning och äntrade varuhuset.
"Se upp, det har varit skottlossning", sa nästa sms.
Det luktade krutrök i entrén. Vid butiken stog poliser, journalister, butikschefen och nyfikna människor.
Glassplitter på golvet vittnade om rånarnas fångst i klockaffären.
Kriminaltekniker dök upp och påbörjade sitt jobb.
Jag sköt några bilder och gick tillbaka till redaktionen.
"Trolig flyktbil på Kungsgatan", sa polisradion. Jag greppade kameran och hoppade in i bilen.
Ungefär samtidigt med polisen var jag där.
Men för sent, förstås.
Ingen rånarbild denna gång.

onsdag 2 september 2009

Jag älskar syftningsfel...

"Avdelningen stängdes så snart bakterien upptäckts och enligt klinikchefen finns den inte kvar längre".

Ur Aftonbladet 1 september -09

(avd. Har nån sett min avdelning?)