Jag har lämnat och hämtat Lisa på nya skolan varje dag nu sedan i augusti förra året.
Vi har samma lämningsställe som dagisbarnen på Gamla Lassaretsområdet i Norrköping.
Massor med föräldrar lämnar sina barn varje morgon, samtidigt som jag lämnar min dotter till gymnasiesärskolan. Alla föräldrar skyndar med sina barn i handen, precis som jag.
Jag hälsar glatt, men får inte alltid ett hej tillbaka.
Men så häromdagen.
En pappa med sin lilla treåring.
Han hälsade först och tydligt på mig och sedan lika högt och tydligt på Lisa.
Lisa märkte det kanske inte, men jag blev glad...
I morgon, den 2 April är det världsautismdagen, inrättad av FN.
Den kommer att uppmärksammas på många ställen världen över, för autism finns överallt.
Det bästa du kan göra för att förstå, för att stödja och för att göra ett bättre liv för alla små sötisar som föds med autism, är att öppna dina sinnen.
Börja där du står.
I Norrköping ordnas en vernissage i Autism och Aspergerföreningens lokal på ST: Persgatan 132. Information och annat tänkvärt mellan klockan 18.00 - 20.00.
Tre tjejer i åldrarna 12 - 23 år ställer ut.
vad tråkigt!
SvaraRaderaÄr föräldrarna verkligen så trötta och stressade att de inte orkar få fram ett hej?
Folk är helt enkelt dåligt uppfostrade och det finns ingn orsak till att Du skall ta åt Dig för någon annans beteende skull.
Alla är vi olika och har olika innehåll i väskan.
Var glad att Du gör rätt!
Finaste Thomas, Du har ett stort och varmt hjärta av guld!
önskar Dig allt gott i livet.
Många kramar/F
Tack!
SvaraRaderaJag tror det mest handlar om att man känner sig osäker för att man ser att Lisa är annorlunda.
Jag är van, och tar inte åt mig, men blir lite förvånad!
Kram/T