fredag 3 maj 2013

Det finns inget facit. Det finns bara kärlek...

Det var i maj för snart 18 år sedan. Jag var mitt i livet. Jag skulle bli pappa för första gången. Det var i maj för snart 18 år sedan som tjejen kom. Som vände upp och ned på min tillvaro, som lärde mig vad kärlek betyder. Som lärde mig meningen med livet.
Det är sällan planerat. Man tänker inte så.
Lisa blev till där på Västkusten, en solig och fin dag 1994.
Det var fotbolls-VM på alla storbildsskärmar. Det var Smögen, Lysekil och Strömstad. Livet var enkelt.
Jag vill tro att allt var regisserat. Jag tror att Lisa ville till oss. Jag tänkte inte så då, men känner så nu.
Hon fyller 18. Det skulle kunna betyda myndig och frihet. Det gör inte det.
Lisa vill bara veta vem som jobbar med henne. Hon vill bara ha struktur. Hon vet inget annat. Hon kräver inte mer.
Jag blir glad när hon ler. Jag blir glad när hon skrattar. Det blir inte bättre än så.
Det är svårt att tänka längre än så.
Det är svårt att tänka längre än så som pappa till en dotter med autism.
Det finns inget facit. Det finns bara kärlek.
En dag i taget...

Med en underbar autistisk flicka...som är min dotter...