Det handlar inte om bekräftelse. Oj, vad en del misstar sig.
Det handlar om att sätta ord på ett annorlunda liv.
Att vänta sitt första barn och bara känna glädje...till att få beskedet att vi fått ett handikappat barn. Det kommer till ett val. Acceptera, eller fly.
För min del har det aldrig varit ett val...det blev liksom givet att älska den lilla tjejen.
Blir så glad när människor ser.
Det kanske krävs en lyssning på vår föreläsning. Vad vet jag? Men det bekräftar att det vi gör berör.
Det bekräftar att det inte handlar om bekräftelse.
Vi lever med våra älskade autistiska barn och gör så gott vi kan.
Tack för en hjärtlig och gripande berättelse om era annorlunda barn! Er kärlek till Lisa och Erik lyste igenom. Vilken tur att de valt just er att vara deras pappor. Jag kommer att följa dej och Lisa på din blogg!
/Kramar Birgitta
Det är orden som ger kraft. Tack!
