Du kan kalla mig tråkig...

" Du kanske säger Norrköping är en jävla stad......" sjunger Lundell.
Jag är född, uppvuxen och lär dö i Norrköping.
Du kan kalla mig tråkig, men jag har faktiskt aldrig sett någon anledning att lämna staden i mitt hjärta.
Lunchpromenaden igår gjorde mig om möjligt ännu säkrare.
Studenterna på gångvägen genom Industrilandskapet sken i kapp med solen och de vackra byggnaderna.
Vattnet genom stadskärnan ger staden liv och når sin mest dramatiska puls utanför universitetsområdet.
Dessutom möts de gamla byggnaderna med modern och internationell högteknologi i den nya teaterdomen som pressvisades igår.
Bara ett stenkast därifrån, låg sommarens hetaste dansgolv, när det begav sig i slutet av 80-talet.
"Jag har sett varenda vrå....och härjat runt på Grand.." sjunger Winnerbäck.
Jag har inte sett varenda vrå i Norrköping än, men bra många.
Och tillräckligt många vråer finns kvar för att hålla mig kvar i Sveriges vackraste stad, som Maria Wetterstrand säger.

Hon bröt ihop av skratt...

Jag skjutsade Linnea till skolan.
Bilen blir vår plats för snack.
Vi har en speciell situation, hon och jag.
Hon vet att jag tar hand om hennes storasyster. Hon vet att Lisa tar en stor del av hennes pappa.
Vi har varannan helg, bara Linnea och jag.
Hon uppskattar det, jag känner det.
Hon vill ha mer, jag tror det, men hon tar det bra. Det är imponerande.
Jag frågade Linnea om hon vet vad mitt nya yrke kallas. Vi har aldrig pratat om det.
-Journalist, säger hon utan att tveka.
Det ledde till eftertanke. Eftertanke hos en pappa med ständigt dåligt samvete. Dåligt samvete för att inte räcka till för Linnea.
-Vilken tur jag har., sa jag. Jag har en dotter som är så duktig, och klarar allt själv.
-Och så har jag en annan dotter som skiter i vad pappa jobbar med.
-...och skiter på sig, fast hon är 14 år.
Linnea bröt ihop av skratt.
Det smittade, och vi kände den där kärleken, som bara finns mellan far och dotter.

Hört på gymet

Gubbarna hade kört sitt dagliga träningspass på gymmet. Pension sedan länge och mycket tid att slå ihjäl.
I takt med handdukens drag över de skrynkliga kropparna, malde den gnälliga östgötskan.
-Har du sett att du kan tvätta bilen billigt på Stockholmsvägen?
-Ja.
-113 kronor för både utvändig och invändig tvätt.
-Ja, det är billigt.
-Det är invandrare, jag har sett det.
-Ja.
-De har öppet jämt.
-Det kan inte bli så noga.
-Nej, men det är billigt.
-Ja.
-Du vet, det där brukar kosta flera tusen.
-Ja, men då blir det bra.
-Invandrare.
-Mmm.

Kusinträffen varade i tre minuter.

Det tog en timme.
Lisa var orolig i bilen.
Hon skulle träffa sina kusiner.
Blåbärspaj med vaniljsås var moroten.
Lisa tycker inte om när det blir rörigt.
Hon blir riktigt stressad då, och hon vet, att hon egentligen inte klarar av kusinträffen.
Lisa kämpar varje sekund, med att inte göra något dumt.
Det kan bli förödande.
Mormors blåbärspaj trycks in på tre minuter. Blåbär i ansiktet och på kläderna.
I samma stund som sista tuggan , kommer de två sista kusinerna in genom dörren.
Lilla Hilma sitter tryggt på mammas arm. Hon har fått sin behandlig av en stressad Lisa tidigare, hon kommer ihåg det.
Vilgot håller hårt i pappas hand. Han vet också att Lisa är annorlunda. Han är på sin vakt, men kan ändå inte dölja sin förtjusning. Han visar sin kärlek på nåt sätt, med sitt leende.
Moster Jojo, med Hilma i famnen, blinkar åt mig, innan vi måste åka.
Jag tolkar blinkningen, som en förstående gest, mitt i den korta kusinträffen.
Kort för Lisas del. Hon vill inte ha mer.
Jojo förstog, och skickade med lite kraft på vägen.
Kraft som är så viktig.

Långt ifrån det du och jag upplever...

Lisa har inte en aning. Hon har inte perspektivet. Hon behöver inte det.
Hon kommer inte att bli mobbad för att hon är annorlunda.
Och om hon skulle bli det....skiter hon i det.
För hon lever i en annan värld.
En fin värld, långt ifrån oro, långt ifrån bekräftelese. Långt ifrån det du och jag upplever.
Hon är nöjd med det lilla, vill bara ha rutiner och tydlighet. Då är hon nöjd.
Hon kommer inte ligga i rännstenen och spy av för mycket sprit. Hon kommer inte oroa sig för en värld full av märkliga händelser.
För bara några decennier sedan hade hon varit inlåst, fastspänd och fullproppad med droger.
Hon är född i rätt tid.
Hon är älskad, för den hon är.
Hon har kommit rätt på nåt sätt.
Men inte ens det tar upp hennes tankar.
Hon är bara Lisa och lever för stunden...
...där rutiner och tydlighet är viktigast.

Han måste klara det...

Han var mobbad i skolan.
Han var 12 år när han tog sin första fylla.
Året efter rökte han hasch.
Jag träffar 23-åringen på ett behandlingshem för tablettmissbrukare.
Han är välklädd, ser glad och pigg ut.
Men han har en tung bakgrund, Han har varit nära döden.
"Den första vändpunkten i mitt liv kom när jag tog tabletter. Det var första gången jag mådde bra, och kände att nu är jag hel på nåt sätt."
Till en början hade han kontroll. Ingen misstänkte något.
När kompisarna drog sig ur var han fast.
"Det är som att vara två personer. Den ena vet att det är fel. Den andra mår bara bra".
Flera år av missbruk kunde ha kostat honom livet.
Den andra vändpunkten kom när han var 20.
"Jag vaknade upp när mina föräldrar och min syster tog avstånd från mig." Jag hade trott att de skulle ta hand om mig när jag kom hem som ett vrak, men de ville inte se mig."
Nu har han varit drogfri i tre år.
Han är pappa till en fyra månaders bebis.

Behandlingshemmet gör ett fantastiskt jobb.
Den största utmaningen står han för själv.
Han ska klara livet utan droger.

Jag såg i ögonen vad han hade varit med om.
Jag såg den fina killen innanför. Jag såg också hans målvetenhet.

Jag hoppas att han klarar det.
Han är pappa nu.

Han måste klara det.

Telia får lite upprättelse..

För er som läste om Teliamupparna som inte ville förstå mitt ärende trots att jag pratade långsamt och tydligt...kommer här sista kapitlet.
Chefen på reklamationsavdelningen förstog samma budskap på mindre än en minut.
Han tog bort abonnemanget direkt och gav mig 300 kronor avdrag på nästa faktura.
Så ska det se ut, men han får nog ta ett snack med de åtta personer jag pratade med innan jag kom rätt.
Han fick namnen. Han bad om dem...och bad om ursäkt.
Så nu är jag inte irriterad längre.
Det är inte mitt tillstånd.
Jag är mest glad, busig och irriterande optimistisk.
Det blir så mycket enklare då.

För att han är pappa...

Han är en helt vanlig pappa, som hade en enkel önskan. Han ville träffa sin dotter efter separationen med mamman.
Jag träffar pappan, som på grund av fel advokat, missade sin dotter under två år.
Det är totalt oacceptabelt.
"Barn har rätt till båda sina föräldrar", heter det. Det är så självklart att det inte behöver skrivas.
2006 kom ett tillägg i lagstiftningen som sa att gemensam vårdnad inte skulle dömas om föräldrarna var oeniga. Mellan raderna kan du läsa att mamman per automatik, får vårdnaden genom att lyfta ett finger.
Jämställt, ja tjena.
Självklart, pappor finns som inte är lämpliga. Och de ska inte vara i närheten av sina barn.
Men de allra flesta pappor är lämpliga.
Som den här pappan.
Han kämpade och fick till slut rätt. För det fanns inget som talade emot honom, bara det faktum att han var pappa och låg i underläge från början.

Jorå....

Telia hade inte sin bästa dag...

Telia ringde upp och erbjöd ett nytt modem till den bärbara datorn.
Det skulle vara dubbelt så snabbt och bara kosta 50 kronor i månaden.
Bra, tänkte jag. Det är det ju värt.
Modemet fungerade några dagar...
..sedan kom ett brev som sa att just den serien jag fått hade något produktionsfel.
Ett uppdateringsprogram hämtades på Telias hemsida.
Funkade? Nej.
Telia Support hänvisade till närmaste Teliabutik.
Butikskillen kunde inte uppgradera och frågade om kvitto.
Nej, men jag har det här brevet från Telia som säger att det är fel pådet här modemet.
Mitt namn och adress står på pappret. De vet ju att jag har betalat för det.
Nej.
Dagen efter med kvitto i handen fick jag ett nytt modem.
Det funkade, men med halva hastigheten jämfört med mitt gamla.
Eh...?
Support på mobilt bredband bekräftar, men kan inte säga upp abonnemanget.
Efter timmar i kö, omkopplad...ja, du vet.
Kundtjänst: Nej, det kan vi inte göra...
-Koppla mig till Reklamationsavdelningen, tack.
...och där möts jag av en person som fattar...ingenting.
Jag kan inte det tekniska säger hon...
-Nej, men dina tekniker har just bekräftat, säger jag och FÖRTYDLIGAR:
JAG HAR KÖPT EN VARA SOM UTGES VARA DUBBELT SÅ BRA MEN ÄR HÄLFTEN SÅ BRA....JAG HÄNVISAR TILL MARKNADSFÖRINGSLAGEN....OCH VILL AVSLUTA ABONNEMANGET.....
"Det här är inte min avdelning...jag kan inte det tekniska....
Eh...?

Sökes: Personal till Telias Reklamationsavdelning.
Krav: Du ska kunna säga ditt namn.
Övriga krav: inga

Det är så annorlunda...

Lisa kom till oss.
Vi visste inget om resan. Vi visste bara att hon var vårt längtade barn.
Vi förstog direkt att något var annorlunda. Inte fel, bara annorlunda.
Vi var vanliga föräldrar. Vi var inte bättre rustade än några andra föräldrar.
Vi tog fighten. Det var aldrig nåt snack.
Vem som helst skulle ha gjort det. Det handlar om vårt barn.
Det tar kraft. Det ger kraft.
Någon säger, vi kan inte jämföra med er.
Nej, det ska ni inte. Alla har jobbigt på olika sätt.
Men vi är rika. Vi tar inget för givet.
Vi är rika på kraft.
För vi har varit på botten.
Vi har använt all kraft, vi trodde vi hade...
...och så kom lite reservkraft från någonstans...
För, det ska mycket till, det vet du, att ge upp sitt barn.
Vi hade tanken, vi var körda i botten. Ingen kunde hjälpa oss.
Vi hade tanken att släppa ut vårt barn genom dörren.
Hon hade inte klarat sig, men vi hade tanken...
Det är en jävligt jobbig tanke.

Till min Lisa

Du låg där med slangar i näsan. Du var knappt ett dygn gammal.
Du var svag. Vi visste inte om du skulle klara kampen. Vi visste inte om vi skulle få ha dig kvar.
Jan Johansens "Se på mig" hördes svagt på avdelning 15.
Orden kom till mig.
"När du står där vid ett vägskäl i ditt liv, som ett vilset litet barn, är jag bredvid dig och jag följer varje steg du tar. Och hos dig stannar jag kvar. Jag går med dig vart du går...och aldrig lämnar jag dig".
Orden har följt mig, varje sekund, varje dag, sedan du kom, en morgon i maj för snart 15 år sedan.
Ingenting har varit viktigare.
Ingenting har betytt mer än dina framsteg, dina funderingar, dina skratt.
Ingenting är större än ditt leende, dina glädjeskutt när du är lycklig.
"Som en våg som fötts att älska dig. Ja, se på mig, när ljuset blir till mörker i ditt liv, är jag där och aldrig lämnar jag dig...jag älskar dig så..."

Vinter i Snövelstorp

Foto:

Thomas

Filipsson

Norrrköpingsbloggare i tv-show

Norrköpingstjejen Tyra Sjöstedt ska leda livesänd webb-TV talkshow tillsammans med Blodinbella.
Blondinbella och Tyra, två av Sveriges ledande och mest inflytelserika bloggare, kommer under våren lyfta fram bloggvärldens superkändisar i den egna talkshowen Bella & Tyra Show.
– Av allt jag jobbat med, både i Sverige och utomlands, så är det här bland det roligaste. Vi vill inspirera och det kommer vi verkligen att göra. Bella och teamet bakom detta projekt är dom bästa jag jobbat med och riktiga proffs, säger Tyra Sjöstedt, på sin blogg.
Bella & Tyra Show är en samproduktion av Nyheter24-gruppen och Spotlife.

http://tyras.se/

I en källare nära dig...

Fredrik Reinfeldt dök upp i en källare på Abel Beckers gata.
Han hade tre livvakter, en sakkunnig, en pressekreterare och en chaufför med sig.
Han är lång och ståtlig med snälla ögon.
Han ger faktiskt ett sympatiskt intryck.
Tycker nästan synd om honom, även om jag inte sympatiserar med hans politik.
Jag skulle inte vilja byta med honom.
Fy, vad färglöst och åka runt som han gör.
Han tjänar bra.
Många tjänar bättre, och har betydligt smidigare jobb än han.
Jag funderar på om det är symboliskt.
Reinfeldt i källaren.
Jag tror det.
Det blir rödgrönt i höst.

Over and out...

Tillit, kärlek och självförtroende

Hon är 17 år och grym.
Elin tar fram en stol, går upp handstående, böjer sakta sin kropp så att benen pekar upp mot taket.
Hon släpper sedan den ena handen och bjuder på ett leende.
Snacka om kroppskontroll.
Hon är cirkusartist och har det där som vem som helst skulle vilja ha.
Fullständig kontroll på varje lem.
Det ligger hårt arbete bakom, jag vet det.
Men det handlar mest om målmedvetenhet.
Och det handlar om tillit, kärlek och självförtroende.
Det låter hur tråkigt som helst när de basala behoven läses i psykologihandboken.
Men det blir jävligt häftigt när man har resultatet framför sig.
Det är inga självklara mänskliga rättigheter.
Men det borde vara det.

Tillit, kärlek och självförtroende.