Såg vinjetten "Homosexuella muslimer" på SVT:s programtablå, och log en smula.
Vinjetten tog mig sådär tio år tillbaka i tiden till ett klassrum.
Jag undervisade i sexualkunskap.
Mest för att ingen annan ville eller vågade, tror jag.
-Det finns inga homosexuella muslimer, sa grabben i sexan.
Han hade suttit och viftat med handen redan innan lektionen hade börjat.
Det kom lite oväntat. Jag log en smula och svarade: Jasså, gör det inte?
Jag hann inte ens bemöta frågeställningen innan han berättade att han inte får vara med
på sexualundervisning på grund av sin religion.
Han försvann ut genom dörren.
Jag hade velat berätta att tio procent av alla människor är homosexuella.
Jag hade velat berätta att det alltid har varit så.
Men jag fick inte tillfälle.
Och, förresten, varför skulle jag säga så?
Jag är inte så säker på att vi bär på samma sanning.
Det handlar om religion, och där har jag inte tillräckligt kunnande.
Lärare har inte det. Eller jo, en del förstås.
Däremot har lärarna dåliga verktyg att bemöta den här typen av frågeställningar.
Jag behöver inte fundera över det längre...
Jag kan mest le åt att det inte finns några homosexuella muslimer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar