fredag 15 oktober 2010

Jag ser två oroliga ögon...

En lång bra autistisk period är över.
Det går aldrig att njuta fullt ut.
Det går aldrig att dra en lättnadens suck.
Det går aldrig att säga, att nu är det över.
För det kommer alltid tillbaka.
I onsdags kväll slet Lisa ner en innedörr.
Jag begriper inte hur det går till.
Det är starka krafter när tjejen är i obalans.
Samma kväll åkte halva hennes säng i bitar.
Jag återställde ordningen igår när Lisa var på kortis.
Vi har en helg framför oss.
Jag ser två oroliga ögon.
Jag vet inte hur helgen slutar...

7 kommentarer:

  1. Känner igen det där med bra och dåliga perioder...
    Hoppas ni får en bra helg trots allt!

    SvaraRadera
  2. Oj.. Ja.. Tjejen är stark i alla ha en pappa som verkligen älskar sitt barn i alla fall.. De löser så klart igenom vad du än skriver om din dotter att du verkligen älskar dem över allt annat..

    Hoppas helgen blir bra och ta hand om er! =)

    SvaraRadera
  3. Skickar en styrke kram till er Karin

    SvaraRadera
  4. Kram till er vännen!! Svala

    SvaraRadera
  5. Tänker på er alla i helgen!!

    SvaraRadera
  6. Tack alla!
    Det är viktiga ord i kaoset!
    För att orka reda ut stormen.

    Kram/Thomas

    SvaraRadera