lördag 30 oktober 2010

Jag skulle ljuga om jag sa att det var en enkel match...

Lisa skulle åka till Mia i Söderköping.
Det handlar om avlastning för en familj med en autistisk dotter.
LSS-människorna i Söderköping gör ett fantastiskt jobb.
De hittar en kanontjej, för att försöka underlätta vår tillvaro.
De gör det med känsla och engagemang, som jag inte trodde var möjligt.
Mia är helt underbar.
Jag lämnade 10.00.
Cinas sms avslöjade ångest. Hur går det? Jag är orolig...
Mia är helt perfekt för Lisa, men det handlar inte om det.
Lisa är svår.
Lisa tycker inte om förändringar.
Jag fick hämta Lisa innan utsatt tid.
Jag stod standby.
Det är så det är att vara förälder till en autistisk dotter.
Jag skulle ljuga om jag sa att det var en enkel match...

5 kommentarer:

  1. Och nästa gång går det säkert lite lättare.
    Och sedan lite lättare.
    Och sedan lite sämre.
    Och sedan lite lättare
    Och sedan kanske det går hur bra som helst.

    SvaraRadera
  2. Ja, hoppas det går bättre nästa gång. Man måste ha avlastning. Kram Mia

    SvaraRadera
  3. Så sant Tomas! Vi går en tuff match....en lång match....

    Det där med avlastning kan låta fint och många tänker att man får en stund med avkoppling. Visst är det så i vissa fall men det kan även se annorlunda ut. Vi har testat tidigare och hoppat av men nu är vi på igen.
    Vi har turen att ha en bland de bästa! Men som du säger, det handlar inte om det, för precis som för er Lisa på hennes sätt, är det för vår Elias på hans sätt, han är svår....tycker inte om förändringar....har ett enormt kontrollbehov som gör att han vill att alla ska vara på "sina platser".
    För tillfället är vi hela tiden på standby, ibland går det inte ens att lämna honom.

    En tuff match, men vi har bestämt oss att för att gå hela matchen.

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  4. Så sant Jenny!
    Det kostar, men vi måste gå matchen!

    Kram/ Thomas

    SvaraRadera