Vi skulle hälsa på hönorna, mormor och morfar och kusinerna i Labbemåla.
Det var länge sedan nu.
Lisa har känt sig osäker och tyngd av prestationsångest.
Hon har inte klarat av det på ett tag. Men nu var hon redo.
Små varma svettiga händer i bilen vittnade om att det kändes lite spänt.
Vi mellanlandade i Linköping för en kunglig meny På Mc Donalds.
Bilen ville inte gå igång.
Det var ingen bra tajming.
Jag ringde efter Cina som kom med startkablar.
Det tog 30 minuter.
30 minuter som kunde ha blivit kaos.
Lisa var lugn. Jag var lugn.
Vi visste att vi skulle fixa det.
Vi skojade och busade för att fördriva tiden.
Lisa överträffade sig själv.
Hon har blivit stor.
Hon kan hantera stress nu...
...mycket bättre än tidigare.
Som ett resultat av hårt arbete på skola och kortis.
Som ett resultat av mycket kärlek till den lilla tjejen.
Som ett resultat av vilja från den lilla tjejen.
En vilja att passa in, i en för henne, konstig värld.
Jag är hennes största beundrare.
Hon är fantastisk.
Med respekt för individen och bra anpassning kommer man långt. Det gäller att bygga upp en trygghet, då fixar man stressen bättre.
SvaraRaderaNi har hittat den! Tryggheten :)
Kramar om!
Nina
Jupp, denna värld är så sanslöst konstig, men vi som kan anpassa oss, fejkat eller ej, har en enorm förtur.Samtidigt kan jag ibland se på omedelbar äkthet och avundas den ibland.
SvaraRaderaHeja er!!
Njut av framgången!!!
Härligt! :-D Men är det någon som kan bidra till något sådant så är det ju du, Thomas! :-)
SvaraRaderaJa Nina, hitta tryggheten är nyckeln på nåt sätt. Tror vi blir rätt bra på det, vi som balanserar på den autistiska linan...
SvaraRaderaIngela, japp, konstig men härlig! Tack!
Tack Mozart, jag är glad för dina värmande ord!
/Thomas