Det är högst normalt, sa beteendevetaren, om att summera sitt liv vid 35-40.
Det är din biologiska mitt och din kropp är inställd på det.
Vad har jag gjort, ska livet vara så här och är jag tillräckligt rädd om min kropp?
Det är frågor och funderingar som är högst normala men är nog så viktiga när man befinner sig där.
Kampen går, varje dag, äta, träna, jobba, vila, sova . Är balansen rätt?
Och så tittar man plötsligt upp.
Människor tvångsintas på psyket, människor kämpar mot sin cancer, människor letar efter mat och har tre mil till rent vatten.
Perspektivet blir påtagligt.
Varför fundera på de där frågorna?
Du har din plats.
Din tid är utmätt, och unik.
Så trampa på broder och syster.
Du kan göra så lite...
Bara vara tacksam att du får vara med på livets resa.
Inte alla får vara med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar