Lillkorv, det är så jag kallar henne.
Hon heter egentligen Lisa och sitter här bredvid.
Hon är i balans, glad och lycklig.
Det är inte alldeles givet för en flicka som är 15 år och har fått diagnosen autism.
Det är krafter som styr som vi har svårt att förstå.
Det är krafter som styr, som Lisa inte själv förstår.
Men när den lilla tjejen springer omkring i huset och är lycklig, blir allt så vackert.
Lillkorv har hittat sin mamma efter många år.
Mamma Cina är glad, och lycklig förstås.
Jag har väntat på det.
De är fina ihop. Och Lisa är lycklig.
Det var min högsta önskan när jag satt där med den lilla tjejen på BB.
Med den lilla tjejen, inlindad i en filt i mitt knä. Och jag var pappan.
En fin vårdag 1995.
Hoppas du blir lycklig, tänkte jag när hon snuttade på mitt lillfinger.
När mamma Cina var på operation, bara minuter efter förlossningen.
Jag visste inte då att min lilla dotter var annorlunda.
Jag fick veta det dygnet efter och jag vet det nu.
Och hon är lycklig.
Det är, liksom just det, som är viktigast.....
Måste vara magiskt att hålla sitt alldeles egna barn i famnen... :-)
SvaraRaderaÅh vad mysigt för er familj att hon hittat "tillbaka "till mamma också. Säker på att hon känner att hon är älskad av er båda:-)
SvaraRaderaKram
Sonen till mina vänner råkade ut för en motocrossolycka för snart 4 år sen. Denna olycka gjorde honom förlamad från midjan och ner. Han var 14 år då och självklart var det en tragedi för både honom själv och närstående. Killen själv återhämtade sig snabbt och man såg att han accepterade sitt nya liv i rullstol.
SvaraRaderaHan är idag en glad, positv kille med stor framtidstro. Det lyser om honom. Tyvärr har föräldrarna inte förmågan att förstå att det är stort att ha ett lyckligt barn vare sig det sitter i rullstol, är autistisk eller har ADHD. Tänker ofta att det är synd att dom missat poängen. Den som du på ett sånt härligt sätt beskriver i detta inlägg, att ha förmånen att se sitt barn lyckligt. Det slår ju allt!
Ha en härlig Söndag!
(Mia Skäringer var förresten helt outstandig, fast det visste du ju redan :) )
MizzLiz
Tack MizzLiz!
SvaraRaderaDina ord värmer som vanligt!
Förstår din syn på grabben, ibland är det svårt att acceptera, och det är förmodligen där man glömmer av att njuta av det man har..
Japp, Skäringer är en förebild på många sätt!
Ha det fint!
Kramar/Thomas
Åh du skriver alltid så vackert och kärleksfullt om dina käraste. Och visst är det en underbar känsla att se sitt/sina barn lyckliga...det värmer så otroligt gott i hjärtat!
SvaraRadera*ler*
Lena
Tack Lena!
SvaraRadera...och dina kommentarer värmer alltid!
/T