Idag glittrade Lisas ögon mot mig igen...

Skolan var mörk och tom. Utom autismavdelningen.
Jag smög in och hittade Lisa vid datorn.
-Det har varit väldigt upp och ned idag, sa Hanna när Lisa tog mig i handen.
Jag vet vad hon menar.
Jag vet att Hanna har haft att göra då.
Jag är alltid lika tacksam mot tjejerna som tar hand om min tjej.
För jag vet, att det inte bara är att ställa in skorna.
Idag glittrade Lisas ögon mot mig igen.
Hon har haft en period, då jag har varit i vägen för henne.
Jag har fått stryk och saker kastade emot mig.
Det är svårt att hitta någon orsak. Det är svårt att bli ratad.
Men idag berättade Lisas ögon att jag fick komma nära min älskade tjej igen.
Hon ville sitta i knät och pussa på mina händer.
Hon ville ligga bredvid i sängen och hålla i pappas hand.
Precis som hon brukar.

Ordningen är återställd för den här gången.

Det blir inte så mycket bättre än så...
...för en pappa till en autistisk flicka...