För när jag är 80, skulle jag vara jävligt glad om jag gör precis som hon...

Det ringde på min jobbmobil precis nyss.

Klockan 18, fredag kväll, efter avslutad middag med tända ljus.

Normalt brukar jag inte svara då.

Men jag gjorde det och blev glad.

"Hej, jag heter Inga -Lill Söderberg och är 80 år", sa damen i andra änden.

Hon ursäktade sig för tidpunkten att ringa på.

"Du har väl slutat jobba nu", men jag blev så nyfiken.

Inga-Lill förklarade att hon läst dagens Extra och hittade ett ord hon inte kände igen.

"Chilla, vad betyder det? C-h-i-l-l-a, bokstaverade hon.

Jag hade gjort en text om aktiviteter för höstlovslediga barn i tidningen.

För att ge lite liv till texten frågade jag tre mellanstadieelever vad de skulle göra på lovet.

Två av dem skulle chilla.

Jag visste ungefär vad det betydde men jag bad ungarna själva att förklara.

"Bara va, ta det lugnt och slappa", förklarade de.

En förklaring som jag hade nytta av ikväll när Inga-Lill ringde.

"Tack, jag brukar skriva upp när det dyker upp nya ord, sa Inga-Lill.

Jag vet vem du är, kontrade jag.

Jag har gått i samma klass som ditt barnbarn och jag har varit hemma hos dig flera gånger, för typ 30 år sedan, sa jag.

"Nä, vad roligt", svarade 80-åringen och bekräftade att hon var just den Inga-Lill Söderberg.

Hon ursäktade sig igen för att hon ringde.

Och jag tackade för att hon ringde....

För när jag är 80, skulle jag vara jävligt glad om jag gör precis som hon...