Det var Lisa vi ville ha...

-Det är nåt som inte stämmer.

Orden är hämtade från den 8 maj 1995. På avdelning 14 på Vrinnevisjukhuset i Norrköping.

Barnläkaren var tydlig och korrekt efter reflexkontrollen.

Orden kan klinga i huvudet på en pappa så här 16 år efter.

Orden skapade kaos och förtvivlan, för två föräldrar.

Barnläkaren hade rätt och fel på samma gång.

Resan har varit lång. Resan har satt spår.

Den lilla flickan fick diagnosen autism. Hon hade inte valt diagnosen själv.

Inte heller hennes föräldrar.

Man har inte autism på önskelistan som nybliven förälder, liksom.

-Lisa lär oss någonting nytt varje dag, sa fröken Marie idag på utvecklingssamtalet.

Jag tror henne. För det är ärligt. Jag ser det.

"Lisa är det bästa som har hänt mig", säger jag för femtioelfte gången på vår föreläsningsturné.

Jag är ärlig och menar varje ord.

Det kan lätt bli känslosamt.

Vi har mycket i bagaget. Det är viktigt att dela med sig.

Det är lätt att dela med sig med lycka i bagaget.

Det är lätt att dela med sig, som pappa till en underbar autistisk flicka.

Hon har tagit kraft, och levererat ännu mera kraft.

Barnläkaren hade rätt i sin bedömning.

Men ändå så fel.

Det var Lisa vi ville ha...