Jag träffade två mammalediga kollegor från lärartiden på Rambodalskolan.
De lunchade med sina små juveler på stan.
Jenny gick vidare till en chefsposition efter lärarkarriären. Jag är inte förvånad.
Jessica är kvar i skolans värld, längtar till loven och har söndagsångest.
Men hon är jävligt duktig, jag vet det.
Dubbla lönen till Jessica och alla andra lärare, säger jag. Det är inget snack.
Jenny och jag har "låtsasjobben", med namnskylt på dörren.
Javisst, vi har våra uppdrag och vi löser dom.
Jag blir förbannad.
Att det ska vara så svårt att satsa på lärarna. Det är ju de som gör jobbet!
Fullsatta klassrum, se 30 individer, fånga målen, skriva omdömen, vara på topp, respektera, lösa konflikter, ta föräldrar, lärarlyft.....och just det, undervisa.
-Att vara lärare är som att styra en segelbåt i storm, och när loven kommer kliver man i land på en öde ö och vilar...., sa Jenny.
Så sant.
Jessica har glöden kvar, trots allt.
Jag hoppas hon orkar några år till, för ungarnas skull.
För hennes egen del hoppas jag att hon får ett "låtsasjobb" med namnskylt på dörren.
För det är hon värd...
Sååå bra skrivet! Jag känner igen mig, som lärare och småbarnsmamma... Tack för ett viktigt inlägg!
SvaraRadera/också Jenny
Tack Jenny!
SvaraRaderaDu är guld värd, glöm aldrig det!
/Thomas
Lärarna sliter onekligen och många av dem är vardagshjältar som får allt för lite cred och respekt. Med det sagt vill jag också hylla såna som du, Kung Thomas, som faktiskt också gör ett viktigt jobb, om än på ett annat sätt. Det ska man inte heller förringa. :-)
SvaraRaderaFrågan är; krävs det att man är "gammal" pedagog och uppdaterad journalist för att man ska förstå?! En vardag och ett yrke som man å ena sidan trivs med men som å andra sidan kräver det orimliga...ständig övertid utan ersättning, en ibland omänsklig flexibilitet, mångfacetterad personlighet, krav på att ständigt vara uppdaterad såväl utifrån forskning och styrdokument som ämnesmässigt - utan att ha direkt arbetstid som räcker... Det är enligt min mening ett krav/en förutsättning att man jobbar under loven, den där enda chansen att hämta kraften tillbaka. O allt detta för en skamset låg lön... Om jag är sur, tvär och bitter?! Bara ibland när jag påminns... Men jag gillar mitt jobb o de jag jobbar med så jag hänger i ett tag till och försöker bli bättre på det jag gör...även om jag ibland drömmer mardrömmar om de elever jag inte tycker mig hjälpa, om de åtgärdsprogram som inte är korrekt uppföljda, om den pedagogiska bedömningen känns bristfällig, om jag inte hunnit med att följa upp allt nytt via
SvaraRaderaSkolverkets hemsida, om jag inte fullföljt PIM som jag borde, om jag inte tycker mig utformat de uppgifter som på bästa sätt ska utveckla just de förmågor styrdokumenten säger... ;) ;(
/ LG
"Kräver det orimliga". Precis Linda!
SvaraRaderaDet är en balansgång.
Jag vet vilket jobb ni gör, och jag vet hur det ser ut på andra sidan.
Jag beundrar ert jobb, men förstår de som ger upp.
För de som bestämmer tycks inte förstå värdet av lärarnas otroligt viktiga uppdrag.
Jag bara hoppas att ni orkar kämpa...
/Thomas