Som om det var det sista som hände i 11-åringens liv...

-Pappa, det är flera levlar på varje liv!

Linnea har intagit soffan med halsont, mitt i sommarens sista tropiska värme.

Vi pratar Super Mario Galaxy 2.

Jag skrattar lite inombords när yngsta dottern snackar om levlar....

Hon har flera nivåer i varje liv och blir ett med fantasivärlden på 42-tummaren.

-Pappa läs! skriker hon när instruktioner på engelska dyker upp i pratbubblorna.

-Shit, jag har bara två liv kvar, hörs från vardagsrummet när Mario tappar fotfästet.

Mario springer omkring bland galaxerna och min dotter håller i spakarna.

-Jag är på sista nivån och ska rädda prinsessan, ropar hon smått hysteriskt.

Som om det var det sista som hände i 11-åringens liv.

Jag kan inte låta bli att fascineras.

Jag kan inte låta bli att känna mig jävligt gammal.

När jag var 11 år spelade vi tv-spel.

Det var svart och vitt på en väldigt tjock tv.

Det var två långa streck på var sida om en linje.

Med ratten styrde vi strecken för att fånga pricken.

Dom sa att det var tennis.

Det fanns liksom inga levlar.

Ännu mindre några liv som kunde förbrukas.

Bolljäveln passerade baslinjen och det var över...