Jag vill inte tänka på vad jag missade...

Imad Khailili gick i blöjor när jag tog min lärarexamen.
Ikväll gjorde han ett mål på Parken som fick mig att rysa.
Ett mål som ger en smak av allsvenskan igen.
Mitt IFK-hjärta väcks igen.
Det har varit svagt i många år.
Jag har lidit med Kamraterna. Det har gått trögt liksom.
Precis när Khailili hade blivit torr, stod jag där...
...och bankade på porten till IFK Norrköpings A-lag.
Jag var ett namn på talang-scoutens block.
Farsan berättade det långt senare, att jag var ett namn på blocket.
Det var ju min dröm liksom. Att springa in där på Parken för den blåa stjärnan.
Och jag fick en chans i B-laget.
Jag tog den, men mitt knä gick sönder.
Det är allvarligt, sa läkaren.
Du får börja spela schack istället.
Beskedet var tungt.
Jag vill inte tänka på vad jag missade.
Jag vill inte tänka på att det kunde ha varit jag som avgjorde matchen...

För just nu är jag mest glad för Khaililis balja...
...och IFK:s resa mot allsvenskan.