Det var ju Martin Stenmarck de ville ha....

Jag vilade min trötta rygg mot scenen på Gröna Lund.
Solen gick ner vackert bakom nöjesfältet.
Huddinge-Elin frågade om hon fick slå sig ner bredvid.
Hon hade sin dotter med sig. Och sin kompis, med dotter.
På andra sidan tre tungt sminkade tonårstjejer.
-Du har valt en bra plats, sa Huddinge -Elin. Du kan sitta här och titta på alla tjejer!
Sedan gick det fort.
Framför mig tre tjejer i 30-årsåldern.
Deras uppenbarelser vittnade om många timmar framför spegeln.
Och plötsligt var det fullt med tjejer runt mig.
Jag tittade lite försiktigt på mina jeans.
Jag kastade en blick, mot mina solglasögon, om håret kanske låg extra bra idag.
Jag undrade om parfymen, den jag valde i morse, var svaret på uppståndelsen.
Överallt, var jag än tittade, tjejer.
-Stenmarck börjar om en timma, sa Huddinge -Elin.
Aha...det var inte mig de var ute efter.
Det var Martin Stenmarck!
Bara sekunden efter entrade han scenen.
Jag backade några meter och inledde min studie.
Var jag än tittade såg jag tjejer och kvinnor men öppen mun och en längtande blick.
Det var ingen som la märke till min studie. Jag lovar.
Blickarna var riktade mot Mannen med stort M.

Och jag förstår dem, de hundratalet tjejer, utan ring på fingret.
Grabben är snygg, sjunger jävligt bra..och ser sådär lagom svåråtkomlig ut.

Så..hade jag varit tjej...hade jag nog också stått där med öppen mun...