fredag 23 december 2011

Jag kan bli lite tårögd, jag tillåter mig det....

Videon rullade idag.
Vi snackar VHS.
Farsan hade filmat Lisas första steg i livet.
Jag hade aldrig sett filmen, förrän idag.
Det var dagen innan julafton och mamma hade fixat jullunchen, som hon är bäst på.
VHS-filmen rullade med sedvanligt flimmer.
Jag kände tårarna komma.
Min lilla Lisa, så liten.
Hon skulle få diagnosen autism.
Jag visste det då.
Att det var någonting som inte stämde.
Jag visste, men höll det för mig själv.
Lisa spelade på läppen. Hennes bruna ögon, vackrare än något annat.
Jag kan bli lite tårögd, jag tillåter mig det.
Hon är 16 år idag.
Hon pussar mig på handen.
Hon är glad.
Jag är glad.
En tår rullar på kinden...

7 kommentarer:

  1. Vilket härligt minne att spara på..

    Julkram till dig och Lisa

    SvaraRadera
  2. Mysigt! God jul på dig.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Lyssnar på dig i p4 östergötland. Toppenbra! När du berättar om familjen misstänker jag att jag varit kollega med din fru, på Tamburinen. Snokar runt på din fb-sida och får det bekräftat!
    Tack för ett fint program!
    Hälsa Cina!
    Mvh/Bia

    SvaraRadera
  4. Tack för ett bra radioprogram på P4.
    Hälsningar
    Pelle Wisting

    SvaraRadera
  5. Vi sitter med tända ljus vid köksbordet i färd med att inta eftermiddagskaffet. Av gammal vana är lokalradion påslagen. men idag har programmet ett gripande och allvarligt innehåll, En och annan tår rinner sakta ned för kinden när vi hör Thomas berätta om deras dotter.Tack för ett skönt program. Med önskan om Ett Gott Nytt År

    SvaraRadera
  6. Tack!
    Vad fint!
    Kramar till er och..
    Ett Gott Nytt År!

    /Thomas

    SvaraRadera