Jag blev till och med riktigt glad över bemötandet...

-Ursäkta, får jag ställa en fråga?
Jag har svårt för stackars människor som går runt på stan med budskap, argument och vinstintresse, med ett block i handen.
-Jag har inte tid, säger jag fegt, som de flesta brukar göra.
Under två dagar har jag varit en sån där jobbig jävel som dyker på människor på stan med ett formulär i näven.
Jag har inte velat sälja något.
Jag har inte försökt få någon att tro på Gud.
Jag har bara gjort en enkätundersökning.
Massenkät, för att våra läsare ska få lite koll på vad folk tycker.

Jag är som vanligt inte mest intresserad av resultatet av undersökningen.
Jag är som vanligt mest intresserade av människorna jag möter.
Hur de reagerar på att någon stoppar dem på stan.
Hur de bemöter mig, och hur de bemöter min frågeställning.

Min viktigaste slutsats kom när vi nästan var klara.

Ungdomar (20-30 år) svarar gärna på en fråga på stan.
De gör det på ett väldigt trevligt sätt dessutom.
Över 30 händer något.
-Nej, jag har inte tid.

Jag gör ingen närmare analys av det faktumet här...
...men jag är stolt över våra ungdomar.
Jag blev till och med riktigt glad över bemötandet.

Framtiden ser ljus ut.

För det är just bemötande människor emellan som är viktigare än något annat...