lördag 10 juli 2010

Läckage tog mig till ett beslut...

Lillklutt sket ner sig fullständigt.
Klockan var inte mer än 11.30.
Det var en orolig själ.
Hon vägrade byta blöja.
Jag behöll lugnet.
Försökte några gånger.
Stressad tjej.
Läckage tog mig till ett beslut.
Sanering.
Med försiktigt våld.
Jag fick stryk.
Jag fick duktigt med stryk.
Vi klarade oss ur fighten utan blodvite.
Det blev stökigt, men vi klarade oss.
Du hade inte velat följa dramat.
Nu har vi städat tillsammans.
Två själar i balans igen.
Det krävs mod, det krävs styrka.
Nu är Lisa glad igen.
Och pappan.

7 kommentarer:

  1. Ingen lätt uppgift......Men vilken lycka man känner när ens barn är glad och lugn igen! Då känns det som man klarar allt.

    Jenny. D

    SvaraRadera
  2. Ja lycka Jenny, större än allt!

    /Thomas

    SvaraRadera
  3. Hej,Thomas! Känner åter igen mig en hel del, även fast vår lilla tjej bara är 5år ännu, men gudars, hon blir starkare för var dag och när det blir kaos får man sig rejäla smällar emellanåt. Det är därför vi är mer medvetna om njutningen de lyckliga och lugna stunderna och kan glädjas så mycket åt det lilla. Kram från Lina

    SvaraRadera
  4. Hej Lina!

    Ja visst är det så!Du känner igen dig. Och kanske har du lite nytta av att läsa hur det är att ha en autistisk tonåring!
    Lite tuffare, men lika mycket kärlek.

    Kram/ Thomas

    SvaraRadera
  5. Hej igen Lina!
    Glömde fråga om du bloggar!? Om inte, kan jag rekommendera det. Det är bra att skriva av sig och dessutom känna att man inte är ensam.

    /Thomas

    SvaraRadera
  6. Hej igen, Thomas!
    Nej, jag bloggar inte, inte ännu iallafall. Känner att jag inte riktigt har orken och kraften just nu. Vi har två små till, en 8-årig flicka och en flicka på snart 2 år. Men det är som du skriver, skönt att läsa sånt man känner igen sig i. Våran tjej har en ovanlig kromosomavvikelse, hon har en utvecklingsstörning, och många drag som jag känner igen av autism.
    /Lina

    SvaraRadera
  7. Förstår Lina!
    Men glöm inte bort dig själv! Du är i en situation som få klarar av. Du har förmodligen en unik styrka, jag tycker att jag kan läsa ut det...men glöm inte att du är mänsklig...och var rädd om dig!

    Kramar/ Thomas

    SvaraRadera