Koriander, knappt tre år, låg på sin pappas mage utanför konferensrummet.
Pappan tatuerad över hela kroppen och med rakat huvud.
Koriander har en ovanlig kromosomavvikelse.
Han har problem att få kroppen att fungera.
Pappan håller sin mobiltelefon intill Korianders öra.
Det är hårdrock.
Koriander är svår att få kontakt med, men han älskar hårdrock.
-Han sprattlar så här då, säger pappan och gestikulerar för visa hur det ser ut.
Bilden är stark.
Mamman och pappan har fått en tuff resa.
De har separerat.
Pappan berättar att han aldrig kan koppla av.
-Jag kan inte släppa mobilen. Det kommer sms hela tiden när han är hos sin mamma.
"Nu äter han inte, nu funkar inte magen."
"Jag har inte sovit på två och ett halvt år."
Det blir starkt, det blir svårt att ta in.
Korianders pappa missade vår föreläsning "Kärleken till ett annorlunda barn".
Han tog hand om sin son.
Du skriver så enkla, tydliga, raka texter som går rakt in i hjärtat. Lämnar en hel del osagt men säger ändå så mycket och låter oss läsare ta in, känna in och göra vår egen tolkning som i sin tur leder till egna känslor... Vackert Thomas =)/Linda
SvaraRaderaTack Linda!
SvaraRaderaDet värmer verkligen!
Jag försöker ju få fram känslan, och när du skriver så, så känns det som om jag når fram!
Tack!
Absolut att du når fram! Till mig också. Jättefint skrivet!
SvaraRaderaTack snälla!
SvaraRaderaThomas