Jag har inte sett stranden som slår det ögonblicket...

Det kom en liten tår och ögonen var blanka.

Lisa visste att något var på gång.

-Ändrat, sa hon och gungade fram och tillbaka.

Familjen skulle åka på semester till utlandet. Långt bort.

Lisa, 16, fick inte följa med.

Hon vill inte, hon kan inte.

En tår rullade ned från hennes kind när hon tittade på schemat på hallväggen.

Hon visste att det var något på gång, men inte vad.

Nästa onsdag kommer vi tillbaka, försökte vi förklara tusen gånger.

Men det hjälper inte. Det gör mest ont.

Det blir trots allt semester där vid Medelhavet. För en halv familj.

Men ändå inte.

Lisa är där hemma i skolan och på kortis. Hon fick inte komma till tals. Hon fick inte välja.

Tankar snurrar. Det känns inte bra.

Värmen och avkopplingen lindrar mellan varven.

Flygplanet landar lite vingligt på Skavsta flygplats i septembernatten.

Längtan är obeskrivlig efter den lilla tjejen efter tio långa dagar.

Lisa tog emot med sitt underbara leende och pussarna på handen.

Jag har inte sett stranden som slår det ögonblicket...