fredag 28 maj 2010

Vi sitter i samma båt...

-Vi sitter i samma båt, sa Patrik.
Det är förmodligen det bästa sättet att förklara situationen.
Han har en dotter som läkarkåren dömde ut från första sekund.
Lilltjejen, som jag har haft förmånen att följa under många år, har gått sin egen väg.
Hon hade en tuff start i livet på grund av sitt handikapp.
Hon hade oddsen emot sig.
Men.
Hon har starka föräldrar.
Väldigt starka föräldrar. Med livsglädje.
Hon har dessutom själv en enorm livsglädje.
Hon har mosat allt motstånd.
Hon har alltid haft leendet.
Ett leende som lovar mer.
Jag har sett hennes framsteg genom åren.
Jag är inte förvånad.
Hon kan gå på sina egna ben, trots att läkarkåren dömde ut henne.
Jag är inte förvånad.
Patrik och Helene är med i ett nätverk.
Ett nätverk för föräldrar som har barn med annorlunda handikapp.
Patrik frågade om vi kunde komma dit och föreläsa.
Föreläsa om livet med våra autistiska barn.
Självklart.
Den 2 juli är vi i Ludvika med likasinnade.
Vi sitter i samma båt.

2 kommentarer:

  1. Det är skönt att veta att det finns fler i samma båt. Men ibland, mitt i sorgen och kaoset hjälper det inte. Då känner man sig sååå ensam.

    Kram från Lisa

    SvaraRadera
  2. Ja ibland är det väldigt ensamt, Lisa!
    Men vi måste ändå göra det bästa av situationen! För vem gör annars det åt oss!?

    Kram/Thomas

    SvaraRadera