Lilla vän, vad tänker du på...?

Du står där vid fönstret.
Jag undrar vad du tänker på.
Du kan inte berätta det.
Jag kan bara se i dina ögon hur du mår.
Du tittar ut genom fönstret och jag tror att du är lycklig.
Dina bruna ögon berättar för mig.
De berättar om lycka, frustration, bus och oro.
Det är det jag får veta. Inget annat.
Jag vet inte vad du tänker där vid fönstret.
Jag skulle så gärna vilja veta.

Du var bara ett år gammal.
Jag visste inte om du var som oss, eller om du levde i en annan värld.
Radion surrade i bakgrunden.
Orden gick igenom:
"Lilla vän vad tänker du på, hur får du tiden att gå, du ligger alldeles ensam där och du ska veta att jag håller dig så kär...så kär."
Det är så det har känts hela tiden.
Men jag tror du vet.
Jag brukar säga:
Du vet att jag älskar dig Lisa, va?
-Ja, säger hon innan frågan är avslutad.
Det räcker för mig.
Jag tror hon vet.
"Lilla vän, du är det bästa jag vet, så liten och söt i din knubbighet...du vet att jag gör allt för dig."
Ja, du vet.