Det var fotbollsammandrag.
Det heter så nuförtiden.
Fotbollscup när jag var grabb.
Linnea, 9 år, är sådär lagom intresserad av fotboll.
Jag gillar det, för jag vill inte vara den där farsan som pushar sin dotter att nå de där målen, jag själv inte nådde.
Jag är glad för det och njuter av Linneas framfart på planen.
Hon är rätt duktig på sin backplats.
Och det är just då jag blir lite stolt att hon är min dotter.
Samtidigt står motståndarmålvakten och hjular när bollen är på andra sidan.
Jag gillar det jag ser.
Tjejen har distans till fotbollen, precis som hon ska när hon är nio år.
På den andra planen står tre män och skriker på sitt lag.
Det står "coach" på ryggen, och redan där känner jag utslagen börja slå upp.
Tjejerna är nio år, och spelar fotboll för att det är kul.
"Håll era positioner" hör inte hemma här.
Hela min kropp vill släpa mig bort och säga: slappna av.
Jag gör inte det.
Kanske bäst så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar