Vi gör det för femtioelfte gången...

Avlösarservice i hemmet, korttidsvistelse och 9:8-boende.
Begreppen haglar tätt på LSS-mötet i socialförvaltningens samtalsrum.
Vi berättar om Lisa.
Vi berättar om vår familjesituation.
Vi gör det för femtioelfte gången.
Det börjar bli rutin.
-Jag fattar inte hur ni orkar, säger LSS-Karin och blir tårögd.
Det handlar om Lisas framtid.
Det som en gång kändes så avlägset, börjar närma sig.
Lisa måste flytta hemifrån, betydligt tidigare än sina jämnåriga utan diagnosen autism.
Hon måste flytta hemifrån utan att ha något att säga till om.
Det är en balansgång mellan förnuftet och känslan.
Känslan som innehåller en stor portion skuld, separationsångest och...
...kärlek till den lilla tjejen som borde...
... ha rätt att bo hos sina föräldrar till hon själv vill ta steget.
Det är inte logiskt, det är inte sunt, det är inte förnuftigt.
Det bara är så att vara förälder till ett barn med autism.
Det bara är så för en liten tjej som försöker förstå sin omvärld.
Vi fyller i en ansökan om avlösarservice.
Vi gör det för femtioelfte gången.
Det börjar bli rutin.