Idag är lilla vännen yr.
Jag brukar ha kontroll, trots duktigt kaos.
Tre blomkrukor har kraschat i badrummet.
Inga problem, om det bara var det.
Men att städa det kaoset, samtidigt som att ta hand om en autistisk 15-åring.
Det är värre det, minst sagt.
Jag har ändå kontroll, tror jag.
Men jag undrar vad jag håller på med.
Ok, jag är rustad med ett grymt tålamod, och ett grymt sinne att känna av.
Jag vet det, och jag är glad och stolt på nåt sätt.
Men autism är starkare.
Ingen som inte har varit i situationen vet.
Ingen annan vet hur det kaoset ser ut.
Förmodligen kommer jag inte uppleva det här så mycket längre.
Jag har insett min begränsning.
Men en sak tar jag med mig.
Inget hinder kommer att vara svårare att ta sig över.
Du är en fantastisk pappa!
SvaraRaderaMen jag undrar en sak... Har du nån avlastning? Var hämtar du kraft ifrån? Jag menar inte den underbara kraft vi får av våra goa barn, utan den där egna tiden, då man kan fylla sina batterier... Har du nån sån tid?
Var rädd om dig!
Kram Nina!
Jodå, Nina, avlastning finns. Varannan helg och två veckodagar på korttids. Men det räcker inte.
SvaraRaderaBefinner mig i ett vägskäl.
Tack och kram/ Thomas
Usch vilken svår situation. Hoppas det blir bra framöver, vilken väg ni än går.
SvaraRaderaKram
Jag förstår precis Thomas, tänker på er ofta! Kram till er!
SvaraRaderaHej Thomas....:)
SvaraRaderaJag förstår...Tror jag...Känns ibland som jag oxå håller på att ta slut. Oscar, min autistiske son som nu är i puberteten får ständiga utbrott och det känns som om jag inte orkar mer snart. Har försökt att få hjälp via Habliteringens läkare, men har förstår inte Oscars problem. Jag vill ju bara att han ska vara glad som han alltid var innan puberteten. Men man ska få kämpa med dessa barn...
Ha det så bra nu Thomas.
Vi hörs snart igen// Kram Lisa
Tack Anna, Svala och Lisa!
SvaraRaderaTack för stöd.
Lisa, vi får vila när de små flyger ut...och då kommer vi se tillbaka på tiden som var den bästa i våra liv..typ..;-)
/Thomas
Hej Thomas!Jag är mamma till William på Trumman.Sista tiden har varit totalt kaos för både Wille och oss. Han har hemska utbrott och river sig själv.Det svåraste är att inte veta om han har ont någonstans eller om det är puberteten. Ständiga besök på barnjouren och samtal som inte ger några svar.Tänk om han ändå kunde berätta....Kan bara hålla med dig om att utan hjälp från Trumman vet jag inte hur vi skulle orka.Skulle vara kul att höra hur ni tänker kring Lisas framtida boende....hälsn.Lena
SvaraRaderaHej Lena! Kämpa på och lycka till!
SvaraRadera/Thomas