fredag 25 maj 2012

"Du får för mycket cred Thomas.....

Så skrev teknistgrabbarna på min Facebooksida... Jag log inombords och tänkte: Ja, visst fan är det så! Men när minnena från en jobbig tid med Lisa dyker upp. Minnena om en tid då jag var på väg att ge upp. När krafterna var slut... Det är då jag tänker...summan är konstant. Och att beskriva känslosamma grejer på bloggen har blivit en form av räddning för mig..ett stöd och ett sätt att gå vidare... Det inte teknistgrabbarna vet är att jag har ett genuint intresse för människor i min omgivning.... Jag skiter i vem som vinner Champions leauge... Jag bryr mig mer om mina gamla elevers framfart i livet. Det vet Camilla, som skrev det här på fb igår. Puss på dig! Jag läser inte bloggar, bloggar om mode, inredning och allt vad det är går mig obemärkt förbi. Men då och då följer jag din länk och lyssnar till dina välskrivna ord. För det är som att 'lyssna, jag minns rösten från mellanstadiet, rösten från den lärare som kanske lämnat djupast avtryck i mitt "småskoleminne", jag tror jag delar det med så många andra. Du är fantastisk med orden och lämnar en aldrig oberörd. Du verkar fortfarande vara den ödmjuka människa jag minns dig som. Jag ser hur omtyckt du är och hur mycket lovord du får. Det kan få en människa som mig att tänka "han får så det räcker" men banne mig, man kan aldrig få för mycket positiv feedback!

2 kommentarer:

  1. Du är värd allt cred! De är bara avundsjuka! De borde bli inspirerade! Men vi är alla olika! Du skriver alltid bra!/ Julia

    SvaraRadera