Det tog en timme.
Lisa var orolig i bilen.
Hon skulle träffa sina kusiner.
Blåbärspaj med vaniljsås var moroten.
Lisa tycker inte om när det blir rörigt.
Hon blir riktigt stressad då, och hon vet, att hon egentligen inte klarar av kusinträffen.
Lisa kämpar varje sekund, med att inte göra något dumt.
Det kan bli förödande.
Mormors blåbärspaj trycks in på tre minuter. Blåbär i ansiktet och på kläderna.
I samma stund som sista tuggan , kommer de två sista kusinerna in genom dörren.
Lilla Hilma sitter tryggt på mammas arm. Hon har fått sin behandlig av en stressad Lisa tidigare, hon kommer ihåg det.
Vilgot håller hårt i pappas hand. Han vet också att Lisa är annorlunda. Han är på sin vakt, men kan ändå inte dölja sin förtjusning. Han visar sin kärlek på nåt sätt, med sitt leende.
Moster Jojo, med Hilma i famnen, blinkar åt mig, innan vi måste åka.
Jag tolkar blinkningen, som en förstående gest, mitt i den korta kusinträffen.
Kort för Lisas del. Hon vill inte ha mer.
Jojo förstog, och skickade med lite kraft på vägen.
Kraft som är så viktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar