Lisa kom till oss.
Vi visste inget om resan. Vi visste bara att hon var vårt längtade barn.
Vi förstog direkt att något var annorlunda. Inte fel, bara annorlunda.
Vi var vanliga föräldrar. Vi var inte bättre rustade än några andra föräldrar.
Vi tog fighten. Det var aldrig nåt snack.
Vem som helst skulle ha gjort det. Det handlar om vårt barn.
Det tar kraft. Det ger kraft.
Någon säger, vi kan inte jämföra med er.
Nej, det ska ni inte. Alla har jobbigt på olika sätt.
Men vi är rika. Vi tar inget för givet.
Vi är rika på kraft.
För vi har varit på botten.
Vi har använt all kraft, vi trodde vi hade...
...och så kom lite reservkraft från någonstans...
För, det ska mycket till, det vet du, att ge upp sitt barn.
Vi hade tanken, vi var körda i botten. Ingen kunde hjälpa oss.
Vi hade tanken att släppa ut vårt barn genom dörren.
Hon hade inte klarat sig, men vi hade tanken...
Det är en jävligt jobbig tanke.
Att läsa dina tankar, i detta fallet om er dotter, är så gripande! Skulle så gärna vilja läsa den, eller de, böcker du skrivit! Vart kan jag hitta dem? Kram Marie (Din gamla klasskompis)
SvaraRaderaHej Marie! Tack för dina ord!
SvaraRaderaDu kan beställa den första boken här till höger i bloggen. Kärleken...
Den andra är på gång, kommer senare i vår, gjord av blogginläggen här..
Kram/ Thomas
Du skriver så bra Thomas! Det känns som det är mina tankar.
SvaraRaderaSäg till när din nya bok kommer, jag ska vara den första som läser den, jag lovar....
Kram Ewa.A
Hej! Kunde skrivit detta själv, dotter med adhd samt ett väldigt lätt förståndshandikapp. Man är maktlös och väldigt ensam och alla andras ungdomar springer ifrån och vem kan förstå? Men man måste ju bara hjälpa och orka.
SvaraRadera