Varför får inte jag, som man, hävda kvinnokönets överlägsenhet......?

"Kissnödigt genustrams som slår en könslös knut på sig själv".
Orden kommer från krönikören Malin Wollin.
Det handlar om könsdiskussioner som går över styr.
Orden kunde ha varit mina.
Jag återkommer till det.

Jag har på kort tid roat mig med att läsa två böcker, skrivna av kvinnor.
Mia Skäringer och Ann Söderlund har legat på mitt nattduksbord.
Det är en intressant resa där två moderna kvinnor bjuder på filosofiska tankegångar.
Och ger en bild av mannens tillkortakommanden...
Det är givande läsning.
För att kvinnor (jag generaliserar) är bättre på att uttrycka sig än män.
Det försigår en maktkamp därute, inte minst i min bransch.
"Idag har vi mer män än kvinnor i tidningen".
Jaså, har vi?, säger jag som inte tänker så....
Nästa dag (läs varje dag) får jag höra:
Har du intervjuat tjejer, nu igen?
-Ja, säger jag. Några killar, men mest tjejer.
-Tjejer är lättare att intervjua. De är mer verbala, och mer intressanta, säger jag.
Förbjudna ord!
Men lik förbannat. "Vi har inte tillräckligt med tjejer i tidningen".
Jag får inte ihop ekvationen, men jag är ju bara man...

Citatet i början skulle kunna vara mina ord, men de är skrivna av en kvinna.
Det funkar.
Men om jag säger att det pågår genustrams därute, så får jag springa och gömma mig.
"Tjejer och killar är olika, och jag gillar det....", är mina ord som stannar i tanken.

Enligt Bonniers ordbok betyder feminism:
"Kvinnorörelse som hävdar kvinnokönets överlägsenhet".
Och det är då jag undrar:

Varför får inte jag, som man, hävda kvinnokönets överlägsenhet......?