Och en del ägnar hela sitt liv åt att sänka sina medmänniskor...

Marcus Birro flyr landet.
Han tar med familjen till Italien.
"En slags flykt", säger han i sin senaste krönika i Expressen.
Jag vet inte om det är därför han flyttar.
Om det är så, är det riktigt tragiskt.
Han har älskat att skriva. Han har en talang som många skulle döda för.
Men det finns en avundsjuka därute.
Den tar pinsamma uttryck.
Alla kan publicera idag. Det krävs ingen begåvning.
Alla kan kommentera bloggar.
Det är bra, ibland mindre bra.
Alla har rätt till sin åsikt, javisst.
Men när det går så långt att en genialisk skribent blir tyst, är det förjävligt!
Jag tjatar med Birro på gymet ibland.
Han är en ovanligt vanlig människa, men han kan uttrycka sig i skrift.
Kultureliten har svårt att att acceptera Birro.
Den är lite för fin för att ta till sig en vanlig människa som bjuder på sig själv.
Jag mår illa.
Men å andra sidan har jag duktigt svårt för de som tror att de är lite finare...
Jag hoppas och tror att Marcus Birro skiter i belackarna.
Skiter i dom fina.

För vi är ju människor allihop.
En del kan skriva, en del kan bygga en bil.

Och en del ägnar hela sitt liv åt att sänka sina medmänniskor...

Det är i grunden synd om dom.
Men är det några jag har svårt att känna empati för, så är det just dom.
De som tror att de är lite finare, och de som vill sänka andra...