Året började med ett fint möte...

Jag hamnade bakom den gamla damen i kassan på ICA.
Hon var 80 år-minst.
Varuvagnen var fylld till kanten.
Den gamla damen hade veckohandlat såsom om hon hade fyra hungriga tonårsbarn därhemma.
Hon plockade raskt och metodiskt upp varorna på bandet.
Den mörkblå kappan var inte av årets snitt, men väl hel och fräsch.
Precis som hela den gamla damen.
Välsminkad och mössan snyggt på det mörkfärgade håret.
Potatisgratäng, tillbehör och ett sexpack Mariestad 3,5 rullade förbi.
Jag blev nyfiken på damen framför mig.
Otroligt skrynklig. Otroligt vital.
Hon berättade tydligt för expediten att bonosen skulle dras på ett kort.
Maten skulle betalas med ett annat.
Hon hade ett halvt bibliotek av kreditkort i plånboken och fingrarna knappade koder som om de tillhörde en tonåring.
Jag kom på mig själv stå och iaktta den gamla damen och bli imponerad.
Jag räckte över rosorna som hon lagt åt sidan.
Oh, tack, jag la dem där så de inte skulle bli krossade, sa hon med ett glittrande leende.
Jag vill också bli en sån där krutgumma när jag blir gammal.
Eller krutgubbe.

Jag börjar med en Mariestad i kväll...