Som att sitta fast och inte komma loss...

Jag har varit orolig ett tag.
Dom kommer skriva det i dagboken. Jag vet det.
Det är något som kryper i kroppen. Som att få panik.
Det är jättejobbigt.
"Lisa har varit lite orolig idag", skriver dom.
Det blir så svårt när jag inte kan berätta. Jag kan inte deras språk.
Pappa hämtade mig i skolan idag.
"Lisa mår bra, men det är lite oroligt under ytan", sa Anki.
Hon har helt rätt. Jag tycker om Anki.
Jag tycker om att vara med mamma nu. Hon håller mig runt magen när jag blir orolig.
Det känns lite bättre då.
Men pappa kör mig i bilen. Det tar en kvart att komma hem. Det är jobbigt.
Dom bygger om vägen hemma.
En gubbe visade en röd lampa och alla bilarna bromsade.
Jag fick panik. Som att sitta fast och inte komma loss...
Jag slog pappa. Jag vill egentligen inte göra det.
Men jag måste få bort alla monster.
Mamma höll om magen när jag kom hem.
Nu ska jag snart sova.
Jag tycker det är jobbigt. Inte att sova alltså, men att bryta mönster.

Dom säger att det tillhör mitt handikapp.
Autism, konstigt ord.

Lisa