Jag såg Marie därinne i trafikledningscentralen.
Hon pratade oavbrutet i sitt headset. Samtidigt som skärmarna framför var fullproppade med aktuell trafikinformation.
Hon noterade min ankomst med ett leende, mitt i samtalet.
Jag kom hem, det kändes så. Lena tog emot med en kram.
De hade fullt upp, verkligen.
De leder kollektivtrafiken i hela Östergötland.
Informationschefen pratade om att läget var extremt idag, kanske värre än nånsin.
Samtalen strömmar in från förare, resenärer. Listan tar aldrig slut på skärmen.
Snön och kylan gör situationen närmast kaotisk.
Marie får ett par mackor i handen av en kollega. Hon kan inte gå ifrån.
Vi får inte krascha, säger Lena om den stressiga situationen.
Det handlar om ansvar, kyla och lojalitet. Men kanske mest av allt, värme.
Jag har jobbat i flera branscher. Jag har haft förmånen att jobba med de här fantastiska människorna på Veolia i Norrköping.
Jag vet att de är unika.
Det finns en värme där, kollegor emellan, som slår allt.
Marie och Lena är mina idoler för dagen.
Mitt i vardagen.
Mitt i vinterkylan.
Med en värme som gör mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar