Hon är värd det, precis som du och jag...

Lisa var ivrig när jag hämtade henne på skolan idag.
Hon ville berätta nåt.
Hon tog mig hårt i handen och gick mot schemat.
Lisa tog hjälp av fröken Hanna för att berätta för pappa.
-Hästen, sa Lisa, pekade på bilden och väntade på svar från Hanna.
Hästen betyder promenad till stallet.
-Hunden är inne, sa Hanna snabbt.
Hon visste precis vad Lisa ville prata om, och bearbeta.
-Annars, replikerade Lisa.
-Ja, var är hunden annars? frågade Hanna.
-I koppel, sa Lisa och skrattade.
Det var ett skratt av lättnad.
Det var ett skratt av lycka.
Lisa är livrädd för hundarna på skolans promenader.
Lösa hundar är opålitliga och rena skräcken för en autistisk flicka.
Nu har Lisa hittat ett sätt att bekräfta att hunden inte utgör ett hot.
Antingen inne, eller kopplad.
Det var lycka att kunna sätta ord på sin rädsla.
Jag kunde ta på lyckan.
Lyckan som gör att Lisa är lite mindre rädd på promenaderna.
Hon är värd det.


Precis som du och jag.