Hon har en ny fin peruk. Cellgifterna har tagit hennes hår.
"Jag har aldrig varit så fin i håret", säger den nyligen pensionerade läraren, med ett strålande leende.
Hon fick beskedet strax innan det efterlängtade slutet på en lång lärarkarriär.
Det kunde ta knäcken på vem som helst.
Hennes livmoder är borta och nu vill de ta bort brösten.
"Bara det inte påverkar min armstyrka. Jag måste ju göra allt hemma", säger hon och pratar om sin handikappade man.
"Det har blivit lite dåligt med styrketräningen på sistone, men idag ska jag luncha med en gammal kollega".
Jag kunde bara lyssna och låta mig inspireras. Hennes livsglädje slår knock på den dödliga sjukdomen.
Hon är värd att vinna fighten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar